skillnader vad gäller nätavgifter
Skriftlig fråga 2002/03:444 av Ek, Lena (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-01-27
- Anmäld
- 2003-01-28
- Besvarad
- 2003-02-05
- Svar anmält
- 2003-02-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2002/03:444
av Lena Ek (c) till näringsminister Leif Pagrotsky om skillnader vad gäller nätavgifterOlika bolag i olika delar av Östergötland har mycket stora skillnader vad gäller nätavgifter. Ett exempel är Tekniska verken i Linköping som har nätavgift 392 kr plus moms respektive 818 kr respektive 1 020 kr för säkringsstorlekar 16, 20 respektive 25 ampere. Fortum har avgifter som på motsvarande säkringsstorlekar är 2 650 kr plus moms, 3 730 kr respektive 4 980 kr.
Priserna är förmodligen beroende av att konkurrensen inte fungerar som det är tänkt. Det finns också ett säkerhetsproblem. I de fall avgiften för högre säkringsstorlekar är så hög finns en klar risk för att människor säkrar ned alternativt inte säkrar upp till den nivå som man borde ha, vilket kan medföra överbelastade anläggningar vilket i sin tur medför brandrisk.
Min fråga till näringsministern:
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att undersöka vilka effekter de höga nätavgifter som finns i vissa områden har i konkurrenshänseende och säkerhetshänseende?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:444 besvarad av Leif Pagrotsky
Svar på fråga 2002/03:444 om skillnader vad gäller nätavgifter
Näringsminister Leif Pagrotsky
Lena Ek har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att undersöka vilka effekter de höga nätavgifter som finns i vissa områden har i konkurrenshänseende och säkerhetshänseende.
Avregleringen av elmarknaden innebar att konkurrens infördes i handel och produktion av el medan nätverksamheten fortsatt bedrivs som monopol. I enlighet med intentionerna med avregleringen finns således ingen konkurrens på nätverksamheten. Monopolverksamheten är reglerad och övervakas av nätmyndigheten.
Att det förekommer skillnader i nätavgifter beror på flera faktorer. Hur stor denna skillnad ska eller bör vara är en fråga för Statens energimyndighet som är tillsynsmyndighet. Hittills har tillsynen av nättarifferna varit mycket resurskrävande för myndigheten. En stor del av myndighetens beslut om nätavgifter har överklagats och ligger i högre instans. Mot bakgrund av svårigheten att bedriva en effektiv tillsyn föreslog regeringen en ändring av ellagen för att effektivisera tillsynen av nättariffernas skälighet. Denna förändring, som bygger på att skäligheten i tarifferna ska bedömas utifrån nätkoncessionärens prestation och intäkter i stället för kostnader, trädde i kraft den 1 juli 2002.
Som en följd av denna ändring har Energimyndigheten tagit fram en tillsynsmodell, nätnyttomodellen, som skall användas vid bedömningen av nättariffernas skälighet. I modellen bedöms nättariffernas skälighet med beaktande av vissa faktorer, till exempel befolkningstäthet och kundtyper, som kan förklara distributionsområdets kostnadsbild. Denna modell ska tillämpas på samtliga nätföretag vilket gör att skäligheten i alla nätområdens tariffer kan bedömas årligen. Den nya modellen bör effektivisera Energimyndighetens tillsyn avsevärt och bör resultera i att oförklarliga skillnader i nätavgifterna försvinner.
När det gäller frågan om säkerhet ska säkringsstorleken vara anpassad för den installerade ledningens dimension. Säkringen fungerar som ett skydd vid överbelastning och kortslutning. Det innebär att säkringen löser ut, det vill säga strömmen bryts automatiskt, om belastningen ger upphov till en ström som är större än den som säkringen är dimensionerad för. Den brandrisk enbart på grund av för liten säkring som frågeställaren anger kan således inte förekomma. Däremot kan risk för brand genom överhettning i exempelvis elledningar och ledningskopplingar finnas om för stor säkring används i förhållande till ledningens dimension. Att säkra ned utgör således ingen säkerhetsrisk.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.