Skillnader i andel kejsarsnitt och allvarliga bristningar
Skriftlig fråga 2016/17:1119 av Jenny Petersson (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-03-27
- Överlämnad
- 2017-03-28
- Anmäld
- 2017-03-29
- Svarsdatum
- 2017-04-05
- Besvarad
- 2017-04-05
- Sista svarsdatum
- 2017-04-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Ny statistik från Socialstyrelsen visar att andelen kejsarsnitt och allvarliga bristningar varierar stort i landet. I Stockholm läns landsting drabbas drygt 7 procent av förstföderskorna av allvarliga bristningar, vilket kan jämföras med drygt 2 procent i Norrbotten.
Det finns fyra grader som rangordnar hur allvarlig skadan är. Grad 1 och 2 anses inte som en allvarlig komplikation, medan grad 3 och 4 gör det, eftersom ändtarmsmuskeln påverkas. Detta innebär förstås en mycket negativ påverkan för kvinnors livskvalitet.
På senare år har kvinnor i större utsträckning vågat tala om sina problem och ställa krav på att få professionell hjälp efter förlossning. Men det måste vara än tydligare från sjukvårdens sida med uppföljning och eftervård. Ingen kvinna ska behöva lida efter att hon fött barn; det är en grundläggande rättighet att få tillgång till rätt vård och bli betrodd och lyssnad på. Det ska inte heller spela någon roll var i landet man fött barn. Alla kvinnor ska ha tillgång till rätt sjukvård.
Andelen kejsarsnitt ligger på drygt 17 procent i Sverige. Det är en ökning sedan början av 1970-talet, då samma siffra låg på 5 procent. Flest kejsarsnitt – både akuta och planerade – sker i Stockholms läns landsting, 21,8 procent. Lägst andel har Östergötland, 12,1 procent.
Då de regionala skillnaderna är så stora och det har sådan betydelse var man bor kan man fråga sig hur bra sjukvården för kvinnors hälsa egentligen är.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
När och hur kommer regeringen och statsrådet att följa upp och analysera varför kvinnor i Sverige får en sådan betydande ojämlik förlossningsvård, som påverkar svenska kvinnors livskvalitet genom hela livet, samt föreslå förbättringsåtgärder?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:1119 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Dnr S2017/01936/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:1119 Skillnader i andel kejsarsnitt och allvarliga bristningar av Jenny Petersson (M)
Jenny Petersson har frågat mig när och hur regeringen och jag kommer att följa upp och analysera varför kvinnor i Sverige får en sådan betydande ojämlik förlossningsvård, som påverkar svenska kvinnors livskvalitet genom hela livet, samt föreslå förbättringsåtgärder.
Som sjukvårdsminister vill jag utifrån min roll verka för att alla kvinnor ska få tillgång till en trygg och säker förlossningsvård. Det är en prioriterad fråga också för regeringen. Det finns idag omotiverade skillnader i förlossningsvården, vilket flera rapporter visar. Jag vill arbeta för en mer jämlik förlossningsvård med hög kvalitet.
Trots det tillskott av resurser som den pågående satsningen innebär finns det ett fortsatt behov av att satsa på förlossningsvården. Regeringen har därför aviserat en satsning på att ytterligare 500 miljoner kronor tillförs förlossningsvården, utöver den särskilda satsningen på förlossnings-vården om 400 miljoner kronor årligen på helårsbas 2015-2019. Förslaget läggs i vårändringsbudgeten och medlen får användas såväl 2017 som 2018.
De medel som utbetalas till landstingen inom ramen för de överens-kommelser som staten ingått med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kan i stor utsträckning anpassas till lokala behov. I överenskommelserna avseende 2015– 16 och 2017–2019 anges att landstingen ska genomföra de insatser som effektivast stärker mödravården, förlossningsvården och kvinnors hälsa, dvs. förbättringsåtgärder. En särskilt prioriterad insats som lyfts fram i båda överenskommelserna är att förbättra bemanningssituationen i förlossningvården.
Regeringen har även gett flera myndigheter uppdrag inom ramen för satsningen. Exempelvis har Socialstyrelsen redovisat en delrapport om utfall av förlossning beroende på socioekonomiska faktorer (2016) och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering fick i uppdrag att systematiskt utvärdera, sammanställa och tillgängliggöra kunskap om metoder som minskar komplikationer och skador hos den födande kvinnan i samband med förlossningen och andra relevanta frågor inom förlossningsvården som har bäring på den födande kvinnans hälsa. Uppdraget innebar även en kartläggning av vetenskapliga kunskaps-luckor (2016).
Frågor om hur vården rent praktisk organiseras och utförs är i det svenska sjukvårdssystemet landstingens ansvar och det ska utföras utifrån lokala behov och förutsättningar. Regeringen kan inte överpröva landstingens beslut.
Regeringen gav Myndigheten för vård- och omsorgsanalys hösten 2016 i uppdrag att följa upp och analysera regeringens satsning på förlossnings-vården. I uppdraget, som varar till den 1 mars 2020, anges att myndighe-ten ska granska samtliga insater inom satsningen utifrån ett patient- och medborgarperspektiv och i slutrapporten ge sin samlade bedömning av satsningens effekter.
Jag har också nyligen bjudit in ett flertal landsting, från alla sjukvårdsregioner, till ett möte om förlossningsvården för att förhöra mig om hur de arbetar med att säkra kvaliteten i förlossningsvården och möta den oro som finns hos blivande föräldrar.
Regeringen har utöver den särskilda satsningen genomfört en historiskt stor utökning av de generella statsbidragen, vilket bidrar till att förbättra förutsättningarna även för förlossningsvården. Regeringen har också anslagit medel för utbyggnad av antalet utbildningsplatser inom ett antal högskoleutbildningar där det bedöms råda brist, däribland barnmorske-utbildningen.
Jag kommer att följa satsningen och utvecklingen av området noga under
kommande år.
Stockholm den 5 april 2017
Gabriel Wikström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.