skatteutjämningen och svaga grupper
Skriftlig fråga 1998/99:430 av Pålsson, Chatrine (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-03-08
- Anmäld
- 1999-03-15
- Besvarad
- 1999-03-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 8 mars
Enligt frivilligorganisationerna samt Stockholms stads FoU-enhet har hemlösheten ökat. Nya grupper såsom ungdomar, kvinnor och psykiskt handikappade har tillkommit. Vad vi också vet är att hemlöshet inte endast orsakas av sociala problem utan även reproducerar sociala problem. Hemlöshet kan aldrig ses som ett isolerat fenomen utan något som är knutet till, eller i framtiden knyts till missbruk, brottslighet, utnyttjande m.m. Socialministern har påpekat att "regeringen tar problemen med hemlöshet mycket allvarligt" och att det för honom som socialdemokrat är "en av de viktigaste rättvisefrågorna". Regeringen har bl.a. tillsatt en kommitté med uppgift att försöka finna orsaker och lösningar kring hemlöshet. Samtidigt har man även avsatt 10 miljoner kronor i år för att stödja utvecklingen inom samma område.
Den kommunala skatteutjämningen kommer enligt uppgift att drabba storstäder mest. Enligt Stockholms stadsdelsnämnder kommer de svaga grupperna att återigen drabbas och bland dessa återfinns människor som i dag är överrepresenterade bland de hemlösa; psykiskt handikappade och missbrukare. Mot bakgrund av det som anförts så är det anmärkningsvärt att skatteutjämningen, som regeringen föreslagit, slår mot exakt de grupper som regeringen avsatt både pengar och resurser för att förbättra situationen för. Skatteutjämningen slår även som hårdast mot storstäderna där det största antalet hemlösa finns.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att skatteutjämningen inte skall drabba psykiskt handikappade och missbrukarvården?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:430 besvarad av Statsrådet Lars-Erik Lövdén
- Statsrådet Lars-Erik Lövdén
den 17 mars
Chatrine Pålsson har frågat socialminister Lars Engqvist om vilka åtgärder han ämnar vidta för att utjämningen inte skall drabba psykiskt handikappade och missbrukarvården.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.
Jag vill inledningsvis framhålla att utjämningssystemets primära syfte är att skapa likvärdiga förutsättningar för alla kommuner och landsting att bedriva sin verksamhet. Detta sker genom en långtgående utjämning av skillnader i skatteinkomster och genom att beakta strukturella kostnadsskillnader i den kommunala verksamheten.
I kostnadsutjämningen beaktas strukturella skillnader i olika verksamheter, bl.a. inom individ- och familjeomsorg. De faktorer som ingår i nuvarande utjämning för individ- och familjeomsorg syftar till att fånga upp olika typer av sociala problem. Genom denna faktor erhåller främst storstäderna betydande resurstillskott.
Skillnader mellan kommuner vad gäller behov av insatser för psykiskt handikappade ingår inte specifikt i kostnadsutjämningen. I utjämningssystemet finns inte heller någon öronmärkning av hur resurserna skall användas i den kommunala verksamheten, utan dessa prioriteringar sker i den enskilda kommunen.
Den kommunala utjämningsutredningen tillsattes hösten 1995 med uppdrag att följa upp, utvärdera och utveckla det bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting som trädde i kraft den 1 januari 1996. Enligt direktiven skulle kommittén lämna förslag till förändringar för att förbättra systemets förmåga att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting. Uppdraget gällde i första hand systemet för kostnadsutjämning.
I kommitténs betänkande, Kostnadsutjämning för kommuner och landsting (SOU 1998:151), som överlämnades till regeringen i mitten av december, föreslås bl.a. förändringar vad gäller individ- och familjeomsorg. Utjämningen föreslås baseras på ensamstående kvinnor med barn, flyktingar och nära anhöriga samt övriga utrikes födda från länder utanför Norden och EU, arbetslösa utan ersättning, andel män med låg inkomst. Dessutom ingår ett täthetsmått som syftar till att särskilt beakta de höga kostnaderna i främst storstäderna. Något förslag att beakta skillnader i behov av insatser för psykiskt handikappade har inte lämnats av kommittén.
Kommitténs betänkande har skickats på remiss till samtliga kommuner och landsting samt ett antal myndigheter och organisationer. En genomgång av remissvaren pågår nu i Regeringskansliet. Regeringen avser att efter beredning lämna förslag om utjämningssystemet från år 2000 till riksdagen i samband med 1999 års ekonomiska vårproposition. Regeringen kommer vid beredningen att pröva de synpunkter som inkommit under remisstiden, men jag vill i nuläget inte gå in i en sakdiskussion om hur förslaget om kostnadsutjämningen från år 2000 skall utformas.
Som svar på Chatrine Pålssons fråga vill jag säga att det är den enskilda kommunen som prioriterar inom och mellan verksamheter. Utjämningssystemets uppgift är att skapa likvärdiga förutsättningar för alla kommuner att bedriva kärnverksamhet till vilka inte minst individ- och familjeomsorg hör.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.