skatter och sociala förmåner som missgynnar äktenskapet
Skriftlig fråga 1998/99:107 av Skånberg, Tuve (kd)
Frågan är besvarad
- Avslut
- Skriftlig fråga är färdigbehandlat
- Inlämnad:
- 1998-11-26
- Anmäld:
- 1998-11-30
- Besvarad:
- 1998-12-02
den 26 november
Det ligger i samhällets intresse att värna familjen och äktenskapet, och att i görligaste mån undvika separationer.
I proposition 1973:32 om äktenskaps ingående och upplösning sägs också uttryckligen att man vid utformningen av regler om skatter och sociala förmåner borde undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.
Folkpensionen till två ensamstående är dock högre än pensionen till var och en av två sammanlevande (LAF 10 kap. 1 § samt 6 kap. 2 §). För sammanboende utan gemensamma barn, som inte heller tidigare varit gifta med varandra, är det alltså pensionsmässigt en förlust om personerna ingår äktenskap. Samtidigt utgår s.k. omställningspension endast till efterlevande makar eller sambor med gemensamma barn eller tidigare äktenskap (LAF 8:2 st. 2).
Vid bedömning av bostadsbidrag är det oftast en nackdel för sammanboende att bli likabehandlade med makar, eftersom behovsprövning sker på den sammantagna inkomsten.
Vad avser justitieministern att göra för att undanröja dessa regler som innebär att människor förlorar ekonomiskt på att gifta sig, eller vinner på att skilja sig?
