Skattebrottsenheternas framtid

Skriftlig fråga 2014/15:20 av Peter Persson (S)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Skatteverket har med den tidigare regeringens goda minne i ett snabbspår under 2014 tagit fram ett förslag om att minska antalet skattebrottsenheter (SBE). Förslaget ligger i linje med den tidigare regeringens uppfattning att skattefusk bäst bekämpas genom skattesänkningar och regelförenkling för företag. Problemet är dock att regelborttagande och regelförenklingar samtidigt kan komma att underlätta för fiffel och fusk.

15 regionala skattebrottsenheter omvandlas till 8 underställda Stockholmsregionen. Verksamheterna i Halmstad, Kalmar, Gävle, Karlstad, Falun, Västerås och Jönköping läggs ned, och personalen erbjuds att flytta till annan, kvarstående skattebrottsenhet eller att byta arbetsuppgifter.

Någon samordning med Ekobrottsmyndigheten (EBM) tycks inte ha skett i ärendet vilket borde vara naturligt eftersom SBE och EBM sysslar med likartade arbetsuppgifter men i skilda delar av landet.

De som arbetar med brottsutredningar menar att det finns mer än nog av arbetsuppgifter och att regional kunskap inte är av ondo. Åklagare, utredare och anmälare har den bestämda uppfattningen att det påstådda minskade ärendeinflödet hos SBE inte beror på att brottsligheten har minskat. Brotten finns men berörda personer i det införda anmälningssystemet upplever det som alltför omständligt, tekniskt och svårarbetat.

Skatteverket har haft devisen att ”det ska vara lätt att göra rätt”. Givetvis ska det också vara lätt att kontrollera att alla gör rätt. Byråkrati och krångel för företag och företagare får inte växlas mot byråkrati och krångel för Skatteverket i kontrollarbetet.

Lokal och regional kännedom har alltid ett värde. Med ett utglesat nät av kontor minskas givetvis denna. Risken för att människor i vissa geografiska områden känner sig ”bortglömda”, inte minst av de organ som ska upprätthålla lag och ordning, växer. Skatteverket måste vara en myndighet för hela Sverige och inte bara för länsresidensorterna och knappt det.

Finansministern kan givetvis inte utöva ministerstyre men det finns anledning att fundera över hur skattebrott och annan ekonomisk brottslighet på bästa sätt både förebyggs och bekämpas.

Avser finansminister Magdalena Andersson att i Skatteverkets och Ekobrottsmyndighetens regleringsbrev eller på annat sätt se över frågan om en samordnad skatte- och ekobrottsbekämpning som också har en förankring i god lokal och regional kännedom?