Skatt på engångsartiklar

Skriftlig fråga 2020/21:1481 av Mattias Bäckström Johansson (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Näringslivet har drabbats hårt som en konsekvens av pandemin. Svenska bolag som är beroende av globala värdekedjor såg initialt en brist på insatsvaror, men hårdast drabbad har besöksnäringen blivit. Detta dels till följd av de åtgärder som vidtagits för att begränsa smittspridningen, dels till följd av de generella förändringarna i rörelsemönster och beteende.

Likt plastpåseskatten är plastskatten på engångsartiklar en symbolpolitisk aktion från S-MP-regeringen för att fylla statskassan. Båda har i varierande grad dömts ut som verkningslösa, missriktade och misslyckade ur miljöhänseende. Skatten har ingen bevisad miljönytta och kommer enligt HUI att leda till 1 800 förlorade jobb enbart i restaurangbranschen. Detta kommer att slå hårt mot en redan skyhög ungdomsarbetslöshet. Vidare riskerar vissa hämtmaträtter som kräver flera förpackningar att bli rejält dyrare om skatten införs.

Utredningen av skatten, som blev klar tidigt förra hösten, föreslog att skatten införs den 1 november 2021. Nu kommer signaler från regeringshåll om att införandet skjuts på framtiden. Detta med hänvisning till pandemin. 

En lång rad remissinstanser framför tung kritik mot liggande förslag, och Visita och Svenskt Näringsliv varnar dessutom för att skatten riskerar att hämma branschens eget miljöarbete genom att mindre miljövänligt material kan komma att användas för att slippa skatten.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

Hur rättfärdigar regeringen en skatt som kommer att drabba en redan pressad bransch och vars miljönytta kan ifrågasättas, och överväger regeringen att avstå från att införa skatten?