Situationen i Nicaragua

Skriftlig fråga 2025/26:981 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Sedan Daniel Ortega återvände till makten 2007, och särskilt efter 2018, har Nicaragua utvecklats till en av de mest repressiva staterna i Latinamerika. President Ortega och vicepresident Rosario Murillo har systematiskt eliminerat politisk opposition, oberoende medier, civilsamhälle och institutionella kontroller. Enligt FN:s expertgrupp för mänskliga rättigheter, Human Rights Watch och Amnesty International inkluderar metoderna godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, extrajudiciella avrättningar, påtvingade försvinnanden, stängning av tusentals organisationer och universitet samt systematisk censur. Ett centralt verktyg har blivit tvångsexil och berövande av medborgarskap. Sedan 2023 har hundratals oppositionella, journalister, människorättsförsvarare, präster och tidigare politiska fångar fråntagits sitt nicaraguanska medborgarskap, ofta i samband med utvisning. Många lämnas därmed statslösa; totalt har över 450 personer drabbats.

I april 2018 utbröt de största protesterna under Ortegas tid vid makten. De började som studentledda demonstrationer mot socialförsäkringsreformer men växte snabbt till krav på regimens avgång, med hundratusentals deltagare i flera städer. Regimens svar blev våldsamt: polisstyrkor och proregeringsmiliser använde skarp ammunition och pricksäkra skyttar. Oberoende utredningar uppskattar att mellan 325 och över 500 personer dödades, tusentals skadades och hundratals arresterades eller torterades. FN och människorättsorganisationer har bedömt att övergreppen kan utgöra brott mot mänskligheten. Efter att protesterna kvästes har repressionen institutionaliserats: oberoende medier har tystats, katolska kyrkan förföljts och universitet förlorat sin autonomi.

I takt med isolationen från demokratiska stater har regimen fördjupat banden till auktoritära länder. Det starkaste samarbetet råder med Ryssland, där militära avtal möjliggör rysk trupp-, fartygs- och flygverksamhet, gemensam utbildning, underrättelseutbyte och vapenleveranser. Nära allianser finns också med Kuba och Venezuela, samtidigt som diplomatiska relationer etablerats med Kina och kontakter upprätthålls med Iran. Dessa band ger politiskt, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt stöd.

Ett tydligt exempel är Sheynnis Palacios, Miss Universe 2023 och den första nicaraguanskan att vinna titeln. Hennes seger utlöste de största gatufirandena sedan 2018, delvis därför att hon tidigare deltagit i protesterna. Regimen reagerade med misstänksamhet; den nationella tävlingsdirektören och hennes familj hindrades från att återvända. Palacios själv har inte kunnat återvända till Nicaragua sedan segern, och hennes familj lever i exil. Hennes fall visar hur även icke-politiska framgångar kan ses som hot när de inte kontrolleras av regimen. Nicaragua präglas därmed av auktoritär konsolidering där våld, exil och medborgarskapsberövande används för att kväsa oliktänkande, samtidigt som stöd söks hos stater med liknande styrelseformer.

Mot bakgrund av ovanstående önskas att utrikesminister Maria Malmer Stenergard svarar på följande fråga:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta i syfte att understödja den demokratiska oppositionen i Nicaragua, och hur avser hon och regeringen att öka trycket på diktatorn?