Situationen i Kashmir
Skriftlig fråga 2019/20:450 av Håkan Svenneling (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-11-20
- Överlämnad
- 2019-11-20
- Anmäld
- 2019-11-21
- Svarsdatum
- 2019-11-27
- Sista svarsdatum
- 2019-11-27
- Besvarad
- 2019-11-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Konflikten kring Kashmir uppstod i samband med avkoloniseringen, när det brittiska Indien 1947 delades i staterna Indien och Pakistan. Meningen var att invånarna i Kashmir skulle få välja vilket land de ville tillhöra i en folkomröstning. Så blev det inte. I stället bröt krig ut mellan länderna och området kom att delas. Sedan 70 år har kärnvapenmakterna Indien och Pakistan stridit om Kashmir. Situationen har blivit alltmer spänd sedan Indiens hindunationalistiska regering börjat göra ökade anspråk på området.
Efter att den indiska armén sköt den 21-årige gerillaledaren Burhani Wani till döds i juli 2019 blossade konflikten upp på nytt. Läget är nu värre än på länge. I över tre månader har det rått undantagstillstånd i delar av regionen. Minst 96 personer dött, flera tusen skadats. Många har förlorat synen. Minst 7 000 personer har arresterats. En person kan hållas fängslad i två år utan tillgång till rättslig hjälp, enligt lagen för allmän säkerhet.
I augusti 2019 upphävde den indiska BJP-regeringen artikel 370 i den indiska författningen, som gett delstaten Jammu och Kashmir ”särskilda privilegier”, bland annat rätt till en egen konstitution, till en egen flagga och till långtgående självstyre. Samtidigt lade de fram ett lagförslag som upplöste delstaten och i stället bildar två unionsterritorier. Därmed får den federala regeringen både verkställande och lagstiftande makt.
Inför tillkännagivandet av förändringarna sattes lokala ledare i Kashmir i husarrest, den militära närvaron utökades genom en truppförstärkning på ca 35 000 man och turister ombads lämna området. Offentliga möten förbjöds, och internet och mobilnätverk blockerades.
Upphävandet av artikel 370 var ett vallöfte från BJP. En känslig konsekvens av förändringen är att den kontroll Jammu och Kashmir hittills haft över vem som får köpa mark och bosätta sig i delstaten och vem som får statliga tjänster och stipendier för studier flyttas till New Delhi.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Avser ministern att ta några initiativ med anledning av den upptrappade situationen i Kashmir?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:450 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)
Utrikesdepartementet
Utrikesministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:450 av Håkan Svenneling (V)
Situationen i Kashmir
Håkan Svenneling har frågat mig om jag avser ta några initiativ med anledning av den upptrappade situationen i Kashmir.
Situationen i Kashmir är oroande och regeringen följer noggrant utvecklingen. Sverige och EU har haft direkta kontakter med både Indien och Pakistan i frågan. Tillsammans med EU följer Sverige nära de förändringar som skett i Jammu och Kashmirs konstitutionella status och noterar uppgifter som har framkommit om hur utvecklingen påverkar situationen för de mänskliga rättigheterna.
Sverige och EU stödjer en bilateral politisk lösning genom kontakter mellan Indien och Pakistan. Vi understryker vikten av respekt för de mänskliga rättigheterna, att en eskalering av situationen i Kashmir undviks samt att en långsiktig politisk lösning på situationen måste involvera Kashmirs invånare. Dialog mellan Indien och Pakistan är avgörande. Sverige och EU uppmanar den indiska regeringen att lyfta de kvarstående restriktionerna som ålagts Jammu och Kashmir. Det är avgörande att fri rörlighet och kommunikationsmöjligheter återställs.
Sverige ingår i FN:s observationsstyrka UNMOGIP som övervakar vapenvilan mellan Indien och Pakistan sedan 1949. Sverige bidrar för närvarande med 5 av ca 40 militärobservatörer.
Stockholm den 27 november 2019
Ann Linde
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.