Situationen i Indonesien

Skriftlig fråga 2010/11:532 av Güclü Hedin, Roza (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2011-05-19
Inlämnad
2011-05-19
Besvarad
2011-05-25
Svar anmält
2011-05-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 maj

Fråga

2010/11:532 Situationen i Indonesien

av Roza Güclü Hedin (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Söndagen den 6 februari 2011 drabbades medlemmar av den internationella Ahmadiyamuslimska församlingen i Pandeglang, Bantenprovinsen i Indonesien, av en fruktansvärd attack i samband med ett religiöst möte. Enligt information stormade en våldsam pöbel om över 1 000 fanatiker den lokala Ahmadiyaledarens hus. Slungande stenar, machetes, svärd och spjut dödade tre män, och sex skadades allvarligt. På filmer som sprids på Youtube kan man se hur den indonesiska polisen står och i de närmaste ser på, även om de till viss del gör aktioner för att lugna men inte stoppa pöbeln. AHRC, Amnesty och Human Rights Watch har skrivit och uppmärksammat situationen i Indonesien tidigare men även nu under den senaste händelsen. På bara ett år, under 2007, skedde 135 fall av brott mot Ahmadiyamuslimer, utan att resultera i skydd eller åtgärder från regeringen. De radikala islamistiska grupperna i Indonesien tar sin kraft i det fruktansvärda ministerdekretet från 2008 där det deklarerades att Ahmadiyamuslimerna var en ”avvikande” sekt och förbjöd dem från att predika sin tro. Detta dekret har använts flera gånger av extremister som skäl att attackera och förfölja Ahmadiyamuslimer. Omvärlden kan inte låta dessa grymheter, mord och kränkningar fortsätta. I många länder har lagar och förordningar gett fanatiker utrymme att kränka religiösa minoriteter, varav Ahmadiyamuslimerna är en. Vi måste verka för att regeringarna för de länder som har lagar som stöder dessa kränkningar tvingas göra åtgärder och lagförändringar som skyddar dessa grupper.

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att stärka skyddet för de religiösa minoriteterna i Indonesien?

Svar på skriftlig fråga 2010/11:532 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt

den 25 maj

Svar på fråga

2010/11:532 Situationen i Indonesien

Utrikesminister Carl Bildt

Roza Güclü Hedin har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att stärka skyddet för de religiösa minoriteterna i Indonesien.

Jag delar Roza Güclü Hedins oro över de händelser som utspelat sig i Indonesien och över den behandling som Ahmadiyamuslimer och personer som tillhör andra religiösa minoriteter fått utstå. Att personer utsätts för våld och förföljelse på grund sin religiösa övertygelse är oacceptabelt.

Sedan 2010 för EU en dialog med Indonesien om de mänskliga rättigheterna. Vid det senaste mötet i dialoggruppen i mars diskuterades mänskliga rättigheter och vikten av tolerans gentemot personer som tillhör religiösa och andra minoritetsgrupper. Med anledning av attacken i Banten i början av februari i år då tre personer dödades, gjorde EU ett uttalande. Unionen har också rest frågan om attacker mot personer som tillhör religiösa minoriteter i Indonesien i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna.

Staters skyldigheter att respektera de mänskliga rättigheterna, inklusive skyldigheten att skydda personer som tillhör religiösa minoriteter från våld och övergrepp, är något den svenska regeringen regelbundet lyfter fram i våra kontakter med indonesiska myndigheter, bland annat inom ramen för den bilaterala dialog om mänskliga rättigheter som Sverige har med Indonesien sedan 2008. Frågor rörande yttrande- och religionsfrihet står högt på vår bilaterala dagordning. Sverige söker också bidra till en positiv utveckling genom vårt utvecklingssamarbete med Indonesien som fokuserar bland annat på demokratiutveckling och ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Såväl Sverige som övriga EU kommer fortsatt att nära bevaka utvecklingen för de mänskliga rättigheterna i Indonesien.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.