Sexuella trakasserier inom forskarutbildningen
Skriftlig fråga 2007/08:1298 av Olofsson, Eva (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-06-04
- Inlämnad
- 2008-06-04
- Besvarad
- 2008-06-11
- Svar anmält
- 2008-06-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 4 juni
Fråga
2007/08:1298 Sexuella trakasserier inom forskarutbildningen
av Eva Olofsson (v)
till statsrådet Lars Leijonborg (fp)
Högskoleverkets senaste rapport om forskarutbildningen, Doktorandspegeln 2008, visar att de flesta forskarstuderande är nöjda med sin utbildning. Vad gäller negativ särbehandling och sexuella trakasserier är dock resultatet mycket nedslående, vilket också har uppmärksammats i medierna. Hela 25 procent av kvinnorna och 6 procent av männen uppger att de har blivit negativt särbehandlade på grund av könstillhörighet; 9 procent av kvinnorna och 2 procent av männen uppger att de har blivit sexuellt trakasserade. Antalet varierar ganska mycket beroende på ämnesområde, men det finns ett tydligt samband mellan negativ särbehandling på grund av könstillhörighet och sexuella trakasserier. Samtidigt är det också tydligt att det handlar om ett strukturellt problem.
Den senaste tiden har också lagen om likabehandling av studenter i högskolan debatterats flitigt och ett antal debattörer menar att den utnyttjas av obegåvade och lata studenter. Undersökningar från bland annat Sveriges förenade studentkårer (SFS) visar snarare att informationen om lagen är ytterst bristfällig. Av rapporter från ombudsmännen framgår dessutom att det är sällsynt med anmälningar av högskolor och att studenterna sällan får rätt.
Den nya diskrimineringslag som regeringen har drivit igenom innehåller inga redskap för att förändra de strukturer och maktförhållanden som orsakar negativ särbehandling och sexuella trakasserier utan gör det till ett individuellt problem. Det är därför osannolikt att denna lag kommer att lösa de allvarliga problem som finns inom forskarutbildningen. Därför vill jag fråga statsrådet Lars Leijonborg:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra att forskarstuderande blir negativt särbehandlade och utsatta för sexuella trakasserier?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1298 besvarad av Statsrådet Lars Leijonborg
Svar på fråga
2007/08:1298 Sexuella trakasserier inom forskarutbildningen
Statsrådet Lars Leijonborg
Eva Olofsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra att forskarstuderande blir negativt särbehandlade och utsatta för sexuella trakasserier.
Likabehandling av människor är centralt i vårt samhälle. Diskriminering innebär ett övergrepp på de mänskliga rättigheterna som ligger till grund för vårt demokratiska samhälle. Ingen ska behöva bli negativt särbehandlad på grund av sitt kön eller utsatt för sexuella trakasserier. Det gäller vare sig någon är student, doktorand eller annan arbetstagare. Jag, såväl som regeringen i sin helhet, arbetar långsiktigt och målinriktat för att uppnå detta.
I högskolelagen slås det fast att i universitetens och högskolornas verksamhet ska jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas. I lagen om likabehandling av studenter i högskolan är det angivet att universitet och högskolor inom ramen för sin verksamhet ska bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja studenters lika rättigheter. Högskolorna ska årligen utarbeta en plan med de åtgärder som behövs för att främja likabehandling och motverka trakasserier. Våra universitet och högskolor är även skyldiga att utreda misstänkta fall av sexuella trakasserier och vidta nödvändiga åtgärder.
Det är givetvis helt oacceptabelt att doktorander upplever sig särbehandlade på grund av kön eller utsatta för sexuella trakasserier.
Jag utgår från att våra universitet och högskolor fortsätter arbetet med att öka jämställdheten liksom att förebygga och stävja sexuella trakasserier.
Ett led i regeringens arbete mot diskriminering är den nyligen beslutade diskrimineringslagen som bland annat ersätter de nuvarande sju separata diskrimineringslagarna. Kampen mot diskriminering blir med denna lag rakare och tydligare. Ombudsmännen har i nuvarande system ingen möjlighet att vitesförlägga en högskola som inte följer lagen. Den nya diskrimineringslagen gör detta möjligt. Den innebär därmed tydligt skärpta krav på universitet och högskolor att bedriva ett aktivt arbete mot alla former av diskriminering.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.