sexuella trakasserier i högskolan

Skriftlig fråga 2002/03:910 av Forssmed, Jakob (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-12
Inlämnad
2003-05-12
Besvarad
2003-05-21
Svar anmält
2003-05-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 maj

Fråga 2002/03:910

av Jakob Forssmed (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om sexuella trakasserier i högskolan

I Göteborgs-Posten den 5 maj refereras en undersökning genomförd på Chalmers i Göteborg med över 4 200 svarande. Undersökningen visar att varannan kvinnlig student utsatts för könskränkande beteende och att en av tre har kränkts sexuellt. Könskränkningarna består i att studenten blir förlöjligad eller inte tas på allvar på grund av sitt kön. De sexuella kränkningarna består bland annat av blickar, beröring och kommentarer av sexuell art. Det är tre gånger så vanligt att en kvinnlig student har utsatts för trakasserier än en manlig student.

Denna undersökning från ett av Sveriges mest välkända lärosäten belyser en allvarlig problematik och ett inte alltför djärvt antagande är att situationen på Chalmers inte är unik. Det är tydligt att lagen om likabehandling av studenter i högskolan, som trädde i kraft 2002, inte har givit tillräckliga resultat.

Det är helt oacceptabelt att människor ska behöva utsättas för kränkningar av denna typ och det kan, förutom rent personliga konsekvenser, leda till konsekvenser för utbildningen i sig. Risken finns att kvinnor väljer att inte söka sig till vissa typer av utbildningar av rädsla för att utsättas för kränkande behandling.

Vad avser ministern att göra för att skärpa åtgärderna för att komma till rätta med problemen med trakasserier av sexuell art eller på grund av kön på högskolan?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:910 besvarad av Thomas Östros

den 21 maj

Svar på fråga 2002/03:910 om sexuella trakasserier i högskolan

Utbildningsminister Thomas Östros

Jakob Forssmed har frågat mig vad jag avser att göra för att skärpa åtgärderna för att komma till rätta med problemen med trakasserier av sexuell art eller på grund av kön på högskolan.

Låt mig inledningsvis säga att det inte är acceptabelt med trakasserier på grund av kön eller någon annan form av diskriminering i högskolan. Samtliga studenter vid ett universitet eller en högskola ska känna sig välkomna och väl behandlade. Det är därför ytterst beklagligt att undersökningar, som den vid Chalmers tekniska högskola, visar att trakasserier på grund av kön och av sexuell natur är relativt vanliga.

I syfte att stärka studenternas diskrimineringsskydd instiftade riksdagen på regeringens initiativ lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, som trädde i kraft den 1 mars 2002. Genom lagen har studenter getts ett kraftfullt diskrimineringsskydd och universitet och högskolor har ålagts ett tydligt ansvar att förebygga och förhindra trakasserier. Utöver bestämmelserna i likabehandlingslagen har lärosätena även möjlighet att vidta disciplinära åtgärder mot studenter som utsätter andra studenter eller anställda för trakasserier.

En viktig del i arbetet med att bekämpa diskriminering är att sprida kunskap om lagstiftningen och det skydd som finns. Det arbetet pågår i dag vid universitet och högskolor. Jämställdhetsombudsmannen har under 2002 fått in ett par anmälningar och ett flertal förfrågningar gällande studenter, vilket visar att lagen har en viktig roll att spela. Arbetet mot sexuella trakasserier är långsiktigt och måste i stor utsträckning ske lokalt. Att i nuläget dra slutsatsen att likabehandlingslagen inte ger tillräckliga resultat är därför förhastat.

Det åligger lärosätena att bedriva ett målinriktat arbete för att förhindra att trakasserier förekommer. Jag förutsätter att universiteten och högskolorna tar detta ansvar. Deras arbete följs sedan upp genom återrapporteringskrav i regleringsbrev.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.