sexhandel i Kosovo
Skriftlig fråga 1999/2000:1072 av Wegestål, Karin (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-31
- Anmäld
- 2000-06-06
- Besvarad
- 2000-06-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1072
av Karin Wegestål (s) till försvarsminister Björn von Sydow om sexhandel i KosovoSedan vapenstilleståndet i Kosovo trädde i kraft för ungefär ett år sedan har det från flera håll rapporterats att sexhandeln med kvinnor, både inom Kosovo och till Kosovo från andra östeuropeiska länder, har ökat. Hundratals kvinnor främst från Österuropa, misstänks leva i sexuellt slaveri sedan de lurats bort från sina hemländer. Kosovos gränser är lätta att passera. Den FN-resolution som garanterade att jugoslaviska gränsvakter skulle bevaka sitt lands gränser har nonchalerats av den nya ledningen för Kosovo som utgörs av UCK-gerillans medlemmar. Närvaron av internationella soldater och hjälparbetare samt avsaknaden av ett fungerande rättssystem har skapat god jordmån för sexhandel. Bakom handeln står nätverk med lång erfarenhet av organiserad brottslighet och de skyddas ofta av högt uppsatta personer, ibland med anknytning till UCK.
Svenska staten har givit ett stort ekonomiskt stöd till återuppbyggnaden av Kosovo, närmare bestämt ca 830 miljoner kronor under år 1999. Knappt 2 miljoner kronor används för att delfinansiera ett projekt mot sexhandel som leds av den internationella organisationen för migration, IOM.
Sveriges position som biståndsgivare till Kosovo innebär risk för att vi bidrar till en fortsatt laglöshet och fortsatt sexhandel med kvinnor i regionen. Här har vi ett stort ansvar för upprätthållandet av mänskliga rättigheter.
Vad vill försvarsministern göra för att förhindra sexhandeln i Kosovo och för att tillförsäkra de utsatta kvinnorna sina mänskliga rättigheter?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1072 besvarad av utrikesminister Anna Lindh
Svar på fråga 1999/2000:1072 om sexhandel i Kosovo
Utrikesminister Anna Lindh
Karin Wegestål har frågat försvarsministern vad han avser göra för att förhindra sexhandeln i Kosovo och för att tillförsäkra de utsatta kvinnorna sina mänskliga rättigheter. Frågan har överlämnats till mig.
Till att börja med vill jag säga att jag delar frågeställarens uppfattning att Sverige, tillsammans med övriga parter, har ett ansvar för upprätthållandet av mänskliga rättigheter i Kosovo. Det är också riktigt att vi ger ett omfattande ekonomiskt stöd till projekt för återuppbyggnad och förbättrade levnadsvillkor. Sverige deltar i fredsarbetet i Kosovo på flera sätt. Förutom ekonomiskt och humanitärt stöd bidrar Sverige med civilpoliser och soldater till den Natoledda internationella styrkan, KFOR (Kosovo Force). Sverige deltar i KFOR med en bataljon om ca 800 personer.
Till KFOR:s uppgifter hör gränsbevakning, vilket är av särskild betydelse för den svenska bataljonen eftersom dess ansvarsområde gränsar till Serbien. Styrkan fokuserar på att etablera en säker miljö så att flyktingar och internflyktingar kan återvända och i vilken internationella civila insatser kan verka. Därutöver bidrar styrkan till att de lokala civila myndigheterna successivt kan ta över ansvaret för säkerheten. Styrkans insatser ska således skapa basen och förutsättningarna för det som FN:s organisation UNMIK (United Nations Interim Administration Mission in Kosovo) har till uppgift att göra: att lägga grunden för ett fungerande civilt samhälle. I arbetsfördelningen mellan olika internationella aktörer ansvarar FN för civil förvaltning inklusive rättsfrågor medan OSSE svarar för institutionsuppbyggnad och mänskliga rättigheter.
Tillsammans med UNHCR genomför OSSE kontinuerlig uppföljning av att de mänskliga rättigheterna beaktas. Detta görs genom utbildnings- och informationskampanjer som särskilt fokuserar på individens rättigheter, diskriminering, kvinnors respektive barns situation samt minoriteternas ställning. Handel med kvinnor och barn utgör också en viktig del av dagordningen för den regionalt inriktade Stabilitetspakten för sydöstra Europa. OSSE:s ordförande ansvarar för att driva dessa frågor och har bjudit till ett möte med relevanta institutioner i Wien den 19 juni. Avsikten är att skapa en s.k. task force mot kvinno- och barnhandel i sydöstra Europa.
Huvudansvaret för upprätthållande av rättssäkerhet i Kosovo ligger hos FN, och mycket arbete återstår för att stävja den omfattande brottslighet som fått fotfäste i området. Jag välkomnar därför att FN i sitt arbete nu prioriterar insatser för att stärka rättssystemet. Ett juridiskt ramverk och fungerande institutioner behövs för att brott mot de mänskliga rättigheterna ska kunna beivras. Det är dessutom ett viktigt led i den långsiktiga försoningsprocessen.
Behoven är stora och återfinns i hela rättskedjan: poliser, åklagare, domare och kriminalvårdare. Sverige deltar i UNMIK med 60 civilpoliser, varav 10 till OSSE:s polisskola, samt med upp till 40 experter i övrig OSSE-verksamhet. En av de än så länge fåtaliga domarna kommer från Sverige. Sverige bidrar även med rättsmedicinsk och kriminalteknisk personal till krigsförbrytartribunalen i Haag. Sverige för en kontinuerlig dialog med andra länder om behovet av att avsätta tillräckliga resurser till FN och andra aktörer för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras.
Vid sidan av de internationella organisationerna gör frivilligorganisationer betydande insatser. Ett exempel är de av Sida finansierade projekt som den svenska organisationen Kvinna till Kvinna realiserar för att stärka kvinnors ställning i Kosovo. I området kring Mitrovica finansierar organisationen en mobil mödravårdscentral och i Pristina arbetar ett kvinnocenter med att samla in dokumentation om brott mot de mänskliga rättigheterna.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.