semesterledighet i kunskapslyftet

Skriftlig fråga 1997/98:586 av Lundberg, Inger (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-03-19
Anmäld
1998-03-23
Besvarad
1998-03-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:586 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Ylva Johansson om semesterledighet i kunskapslyftet

Kunskapslyftet innebär att väsentligt fler vuxna än tidigare deltar i utbildning under våren. Många av dem kommer att fortsätta sin utbildning till hösten. Den, som har en sommarledighet på 45 dagar eller mer har rätt till a-kassa under sommarledigheten, men då också skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Om sommaruppehållet är kortare finns ingen rätt till a-kassa under ledigheten. Det gäller inte i de fall kommunen ordnar särskild sommarkurs, som tillsammans med ledigheten omfattar 45 dagar, men då är också den studerande skyldig att ta eventuella vikariat under ledigheten och förhindrad att t.ex. resa bort under de få veckor, som ledigheten omfattar. En arbetssökande är formellt skyldig att alltid stå till arbetsmarknaden förfogande och får inte vidta åtgärder, som kan förhindra det.

När vuxenutbildningen nått de volymer den nu har måste behovet av semester tänkas in. Nuvarande system är otydligt, otryggt och illa anpassat till vuxenstuderande. Under julferierna löses det så att studerande med svux, svuxa eller utbildningsbidrag har rätt till 20 dagars ledigt med ersättning. Ett motsvarande system för sommarferierna behövs för att klara försörjningen för de vuxna i kunskapslyftet, som har en kortare sommarledighet från studierna.

Jag vill fråga statsrådet om hon kommer att ta initiativ för att finna en lösning på försörjningsfrågorna för deltagare i kunskapslyftet under sommarledigheten.

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:586 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:586 om semesterledighet i kunskapslyftet
    Statsrådet Ylva Johansson

Inger Lundberg har frågat mig om jag kommer att ta initiativ för att finna en lösning på försörjningsfrågorna för deltagare i kunskapslyftet under sommarledigheten.

I fråga om utbildning inom kunskapslyftet under sommaren finns tre huvudalternativ.

  • Självfallet är det i många fall både möjligt och lämpligt att bedriva utbildningen utan något uppehåll. Det gäller inte minst kortare studiegångar. Då uppstår ju inte heller frågan om ersättning till de studerande under ett kortare uppehåll.
  • För många deltagare i kunskapslyftet är möjligheten till tillfällig anställning under ett längre sommaruppehåll en realitet som de är angelägna om att kunna utnyttja, inte minst av ekonomiska skäl.
  • För dem som annars skulle vara hänvisade till öppen arbetslöshet under ett långt sommaruppehåll är fortsatta studier under stora delar av sommaruppehållet i många fall det bästa alternativet.

För att underlätta för de studerande i den sistnämnda gruppen har regeringen tagit initiativ till att särskilda resurser vid behov skall ställas till kommunernas förfogande för sommarkurser och att ramarna vidgas så att de rymmer det studiestöd som kan komma att erfordras i anslutning härtill.

AMS har i tillämpningsföreskrifter till a-kassorna föreskrivit, att sommarkurser får räknas in i den period om minst 45 dagar som krävs för att den studerande skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande och kunna erhålla ersättning från a-kassa. Detta innebär att den studerande som är berättigad till ersättning från a-kassa kan uppbära sådan ersättning under ett kortare uppehåll som kan uppstå mellan två kurser. Självfallet står vederbörande till arbetsmarknadens förfogande under denna tid.

Regeringen har sålunda i samråd med AMS vidtagit de åtgärder som synes rimliga och möjliga inom ramen för gällande regelverk för att underlätta försörjningen för deltagare i kunskapslyftet under sommaren. Frågan om betald ledighet för den som uppbär statligt studiestöd får prövas i pågående beredning av den proposition som syftar till förändringar i studiestödssystemen under år 2000.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.