sekretesslagen och trafikbrott
Skriftlig fråga 1999/2000:598 av Flyborg, Eva (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-02-23
- Besvarad
- 2000-03-02
- Anmäld
- 2000-03-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:598
av Eva Flyborg (fp) till justitieminister Laila Freivalds om sekretesslagen och trafikbrottEn underlig konsekvens av vissa förändringar i sekretesslagen som genomfördes förra året är att man kan gå "fri" från verkningar vid vissa mindre trafikbrott. En person som kör på en parkerad bil och sedan anmäler det till polisen har därmed gjort vad som lagen kräver av honom. Personens namn blir dock skyddat av sekretesslagen och den person som fått sin bil påkörd kan inte få ut dessa uppgifter för att kunna reglera skadan via försäkringsbolag.
Resultatet blir att den som fått sin bil påkörd får stå för självrisk och dennes försäkringsbolag får stå för de övriga kostnaderna. Den som orsakat incidenten går fri liksom hans försäkringsbolag. Denna ordning förefaller orimlig.
Med hänvisning till det anförda skulle jag vilja ställa följande fråga till justitieministern:
Avser regeringen att vidta åtgärder så att ändring i sekretesslagen kan genomföras så att namnet på "förövaren" i dessa fall kan lämnas ut för skadereglering?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:598 besvarad av justitieminister Laila Freivalds
Svar på fråga 1999/2000:598 om sekretesslagen och trafikbrott
Justitieminister Laila Freivalds
Eva Flyborg har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder för att ändra bestämmelserna om sekretess till skydd för enskild i 9 kap. 17 § sekretesslagen. I sin fråga gör Eva Flyborg gällande att en konsekvens av de ändringar som gjordes förra året i nämnda bestämmelse är att en person som fått sin bil påkörd får svårigheter att få ut uppgifter om den som körde på honom eller henne och därför inte kan få skadan reglerad genom sitt försäkringsbolag.
Genom propositionen Polisens register (prop. 1997/98:97) avskaffades den absoluta sekretess som tidigare gällde för uppgifter i polisregister för alla register utom belastningsregistret. Det innebär att förutsättningarna för tillsyn och kontroll har förbättrats eftersom uppgifter ur polisregister i princip tidigare aldrig kunde lämnas ut. Om det inte skadar polisens arbete har den enskilde numera alltid rätt att få ut de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne.
De ändringar i sekretesslagstiftningen som gjordes i samband med den nya polisregisterlagstiftningen måste ses mot bakgrund av att registerbegreppet har avskaffats genom personuppgiftslagen. Den nya tekniken har inneburit att gränsen mellan ett register och annan automatiserad behandling blivit allt svårare att dra. En utgångspunkt för personuppgiftslagen, som polisdatalagen bygger på, är att en uppgift som behandlas ska ha samma skydd oavsett om den förekommer i ett register eller behandlas på annat sätt.
Med hänsyn härtill föreslog regeringen i propositionen om polisens register att förundersökningssekretessen som gäller till skydd för den enskilde skulle gälla med omvänt skaderekvisit, dvs. att uppgifter bara får lämnas ut om det står klart att det kan ske utan men för den enskilde eller någon honom närstående. Den föreslagna ändringen, som innebär att en uppgift som behandlas av polisen kommer att ha samma sekretesskydd oberoende av om den förekommer i ett särskilt register, t.ex. misstankeregistret eller förekommer i en förundersökning, godtogs av riksdagen. Sedan den 1 april 1999 gäller således ett omvänt skaderekvisit till skydd för den enskilde för uppgifter i förundersökningar m.m. (9 kap. 17 § sekretesslagen). Syftet bakom ändringen har således varit att utvidga skyddet för den enskildes integritet i samband med behandlingen av personuppgifter i förundersökningar.
Det har sedan den nya lydelsen av bestämmelsen börjat tillämpas ifrågasatts om inte sekretessen kommit att omfatta också situationer där någon har ett berättigat intresse av att få ut uppgifter. Bl.a. gäller detta brottsoffers och försäkringsbolags möjligheter att få tillgång till uppgifter som behövs för att kunna föra skadeståndstalan eller att annars reglera skador. Enligt en nyligen meddelad kammarrättsdom har dock bestämmelserna om rätt till partsinsyn ansetts tillämpliga i en sådan situation vilket lett till att uppgifterna kunnat lämnas ut.
Det är givetvis viktigt att den aktuella bestämmelsen inte får som konsekvens att bl.a. brottsoffer hindras från att tillvarata sin rätt. De frågor som väckts i detta hänseende måste tas på stort allvar. Jag har därför tagit initiativ till en översyn av bestämmelsen. Denna kommer att genomföras skyndsamt.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.