Särbehandling inom bostadspolitiken

Skriftlig fråga 2018/19:715 av Markus Wiechel (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-06-03
Överlämnad
2019-06-05
Anmäld
2019-06-10
Svarsdatum
2019-06-12
Sista svarsdatum
2019-06-12
Besvarad
2019-06-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Per Bolund (MP)

 

Sölvesborg, som sedan det senaste valet styrs av en koalition bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och det lokala SoL-partiet, har kommit att hamna i det mediala rampljuset de senaste månaderna. Dels handlar det om att det är en förhållandevis ny företeelse med den här typen av koalitioner, dels har det nya samstyret lagt fram förslag på åtgärder som saknats i andra delar av landet.

Ett av de förslag som lagts fram i det kommunala bostadsbolaget Sölvesborgshem handlar om att inte längre avsätta en lägenhet per månad till nyanlända migranter. Förslag har även lagts om att likt Vellinge se över prestationskrav för samma grupp för att få försörjningsstöd och/eller hyreskontrakt samt införa ett maxtak för antalet personer som får bo i olika lägenhetsstorlekar.

Segregation och splittring har tyvärr blivit en allt vanligare företeelse i Sverige och är ett problem som växer. Till följd av detta har flertalet kommuner valt att använda sig av särbehandling för att premiera vissa kommuninvånare från andra, närmare bestämt har man i nära på hälften av landets kommuner valt att prioritera nyanlända framför andra befintliga invånare. Det kan tyckas märkligt att en kommun ser denna diskriminering som en lösning på den ökande polariseringen, men faktum är att allt fler valt att göra detta. I oktober bestod listan av 109 av landets 290 kommuner, vilket hade ökat till 137 i slutet på maj (47 procent av landets kommuner).

Studenter, ensamstående och andra hederliga skattebetalare som länge stått i bostadskö och är i stort behov av en bostad snuvas på sin plats till följd av beslut från deras egna folkvalda representanter i de politiska församlingarna. I Sölvesborgs fall kan de som premieras gå förbi uppemot 3 000 personer i bostadskön, vilket givetvis också skapar polarisering och en grogrund för konflikter mellan olika grupper.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Per Bolund:

 

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att förhindra att våra medborgare fortsatt diskrimineras i bostadskön eller att på annat sätt markera att detta är fel väg att gå med tanke på att särbehandlingen tycks öka snarare än minska?

Svar på skriftlig fråga 2018/19:715 besvarad av Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)




Svar på fråga 2018/19:715 av Markus Wiechel (SD)
Särbehandling inom bostadspolitiken

Markus Wiechel har frågat statsrådet Per Bolund om han avser vidta åtgärder för att förhindra att våra medborgare fortsatt diskrimineras i bostadskön eller att på annat sätt markera att detta är fel väg att gå med tanke på att särbehandlingen tycks öka snarare än minska. Ansvaret inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Kommunerna har enligt lag ett ansvar för bostadsförsörjningen och ska med riktlinjer planera för bostadsförsörjningen i kommunen. Syftet är att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs. I sitt planeringsarbete måste kommunerna därmed även beakta mottagandet av nyanlända. Exempel på verktyg som kommunerna kan arbeta med är att planlägga mark, ge ägardirektiv till allmännyttan, uppföra bostäder med tidsbegränsade bygglov, anordna bostadsförmedling och tillämpa förturer.

Jag ser positivt på kommuner som arbetar för att alla i kommunen ska kunna leva i goda bostäder, som motverkar boendesegregation och underlättar de nyanländas etablering i arbets- och samhällslivet. Jag har inte för avsikt att motarbeta kommuner som på olika sätt arbetar aktivt med bostadsförsörjningsfrågor.

Stockholm den 12 juni 2019

Åsa Lindhagen

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.