Sanktioner mot oljeindustrin i Sudan
Skriftlig fråga 2006/07:638 av Olovsson, Fredrik (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-02-14
- Anmäld
- 2007-02-15
- Besvarad
- 2007-02-21
- Svar anmält
- 2007-02-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 februari
Fråga
2006/07:638 Sanktioner mot oljeindustrin i Sudan
av Fredrik Olovsson (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Situationen i Darfur i Sudan är mycket allvarlig och trots åtskilliga ansträngningar från omvärlden fortsätter våldet. Med tanke på den mycket besvärliga situationen borde ytterligare insatser för att komma till rätta med problemen prövas. En sådan ny väg skulle vara att den svenska regeringen verkar för hårdare sanktioner riktade mot Sudans regering och då framför allt mot den viktigaste inkomstkällan, oljesektorn. Detta är något som föreslagits av den ansedda internationella tankesmedjan International Crisis Group, ICG. Eftersom FN:s säkerhetsråd är låst i frågan går ICG till och med så långt som att föreslå att EU och enskilda EU-länder på egen hand agerar med sanktioner mot företag i oljeindustrin, för Sveriges vidkommande Lundin Petroleum eftersom företaget enligt medieuppgifter inte på eget initiativ tänker avbryta sin verksamhet i Sudan.
Min fråga till utrikesministern är om han är beredd att öka trycket på regimen i Sudan genom användning av sanktioner mot personer och företag som Lundin Petroleum, för att få stopp på våldet i Darfur.
Svar på skriftlig fråga 2006/07:638 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
Svar på fråga
2006/07:638 Sanktioner mot oljeindustrin i Sudan
Utrikesminister Carl Bildt
Fredrik Olovsson har frågat mig om jag är beredd att öka trycket på regimen i Sudan genom användning av sanktioner mot personer och företag som Lundin Petroleum, för att få stopp på våldet i Darfur.
Jag delar Fredrik Olovssons oro över situationen i Darfur. De systematiska övergreppen i Darfur är oacceptabla. Ansträngningarna för att skydda och bistå den utsatta befolkningen i Darfur måste fortsätta och stärkas. De humanitära organisationerna måste kunna arbeta i en säker miljö och få obehindrat tillträde till den nödlidande befolkningen.
Fredrik Olovsson hänvisar i sin fråga till det förslag om sanktioner mot Sudan som International Crisis Group (ICG) har framfört. Först av allt bör klarläggas att det redan i dag finns sanktioner mot Sudan. Den 29 mars 2005 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1591 om sanktioner mot Sudan som omfattar ett vapenembargo, och reseförbud inklusive transitering samt frysning av tillgångar för individer från Sudan som listats av säkerhetsrådet.
Resolution 1591 implementerades i Sverige genom rådets gemensamma ståndpunkt (2005/411/GUSP) som antogs av EU:s medlemsstater den 30 maj 2005. Säkerhetsrådets resolutioner är folkrättsligt bindande för samtliga medlemsstater i FN. Sverige har dock ingen rättslig möjlighet att på egen hand införa nationella handelsrestriktioner mot enskilda företag. Handelsfrågor faller under EG:s behörighet och det är bara EG som kan besluta om handelsembargon.
När Europeiska unionens ministerrådsmöte för yttre förbindelser hölls den 12 februari i år diskuterades frågan om skärpta sanktioner. Detta framgår av de slutsatser som antogs. Ett resultat är att det i EU-kretsen råder enighet om att sanktionsinstrumentet kan behöva aktualiseras. Det råder dock också enighet om att fokus i detta skede måste ligga på det medlingsarbete som leds av FN:s särskilde sändebud för Darfur, Jan Eliasson, och AU:s sändebud, Salim Salim. Sändebuden leder ett försök att hjälpa parterna i Sudan att hitta en politisk lösning. För att detta ska kunna lyckas måste det dock finnas en vilja hos Sudans regering och rörelserna i Darfur att nå en sådan lösning. Det internationella samfundet, inklusive EU, kan bäst stödja Salim Salim och Jan Eliasson genom ett fortsatt samlat och enhetligt agerande. Om detta arbete skulle misslyckas måste det internationella samfundet emellertid överväga en ny inriktning på politiken.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.