Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

sanktioner mot Jugoslavien respektive Kina

Skriftlig fråga 1999/2000:1213 av Andersson, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-07-17
Besvarad
2000-07-31
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 17 juli

Fråga 1999/2000:1213

 av Sten Andersson (m) till utrikesminister Anna Lindh om sanktioner mot Jugoslavien respektive Kina

Det är av stor vikt att sanktioner och bojkott oavsett om de är godkända av FN eller EU erhåller folklig förståelse.

För närvarande gäller EU-sanktioner mot Förbundsrepubliken Jugoslavien. Skälet påstås vara att Jugoslavien under en tioårsperiod brutit mot mänskliga och demokratiska rättigheter.

I sammanhanget är det förvånansvärt att Kina som sedan länge brutit mot nämnda rättigheter inte utsatts för blockader, bojkotter eller sanktioner.

Många medborgare undrar och förvånas över bristen på konsekvens i agerandet. Beror inkonsekvensen på att Kina är ett för mäktigt land?

Vilka åtgärder är regeringen beredd vidtaga i syfte att skapa folklig förståelse och acceptans avseende sanktioner och blockader mot enskilda länder?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1213 besvarad av utrikesminister Anna Lindh

den 1 augusti

Svar på fråga 1999/2000:1213 om sanktioner mot Jugoslavien respektive Kina

Utrikesminister Anna Lindh

Sten Andersson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd vidta för att skapa folklig förståelse för sanktioner och blockader mot enskilda länder.

Att det finns folkligt stöd för sanktioner som införs mot ett enskilt land är viktigt för sanktionernas efterlevnad och det internationella samfundets trovärdighet. När beslut om sanktioner fattas måste världssamfundet vinnlägga sig om att förklara syftet med sanktionerna och villkoren för hävandet för allmänheten. Utan förståelse och acceptans hos allmänheten påverkas enigheten i det internationella samfundet negativt och effektiviteten i implementeringen minskar. Oenighet inom världssamfundet, inte minst inom FN:s säkerhetsråd, försämrar påtagligt möjligheterna för sanktionerna att ha avsedd verkan.

Den viktigaste metoden att säkra folkligt stöd för sanktioner är att använda sanktionsinstrumentet på ett klokt och effektivt sätt. Regeringen välkomnar därför den debatt om sanktionsinstrumentet som nu förs, bl.a. i FN:s säkerhetsråd. Sverige deltar också i debatten och har särskilt pekat på att en prioriterad uppgift för världssamfundet är att utveckla och förfina sanktionsinstrumentet. Sanktioner måste användas på ett mer träffsäkert sätt, dvs. effekterna på oskyldig civilbefolkning och tredje land minimeras medan de som har möjlighet att påverka landets uppträdande genom sanktionerna ska ges starka incitament att göra det. Sanktioner som påtryckningsmedel bör dock användas med stor urskillning och först när andra diplomatiska och politiska åtgärder prövats. Det måste från början finnas klara kriterier för vad som ska uppnås, så att låsningar kan undvikas. Sanktioner bör vidare följas upp och, om möjligt, kompletteras med andra politiska ansträngningar. Ett totalt avbrott i dialogen med sanktionslandet innebär färre möjligheter till påverkan.

Sten Anderssons jämförelse mellan Jugoslavien och Kina tycker jag inte så enkelt låter sig göras. EU håller regimen i Belgrad ansvarig för bristen på respekt för grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter för landets medborgare, liksom för den kritiska humanitära situationen för de ca 700 000 flyktingar som befinner sig på jugoslaviskt territorium som en konsekvens av de fyra krig Belgradregimen har medverkat till att starta. Sanktionerna mot Jugoslavien infördes när alla försök att genom dialog med Belgrad få till stånd en demokratisering och stabilisering av situationen i främst Kosovo hade misslyckats. Regeringen anser som redovisats ovan att sanktioner som påtryckningsmedel bör användas med stor urskillning och först när andra diplomatiska och politiska åtgärder prövats. I EU-kretsen verkar Sverige också kontinuerligt för att sanktionerna mot FRJ ska ses över. Införandet av sanktioner mot Jugoslavien var dock ett sådant fall när alla försök till dialog förblivit ohörsammade.

Bristerna i respekten för mänskliga rättigheter i Kina är allvarliga och påpekas i bilaterala och internationella sammanhang. Sanktioner eller en blockad torde dock inte leda utvecklingen i Kina i rätt riktning. För Sveriges del har vi tillsammans med övriga EU funnit att förändring i fråga om synen på och respekten för de mänskliga rättigheterna i Kina bäst befrämjas genom fortsatta svensk-kinesiska kontakter och med hjälp av den dialog som upprätthålls mellan EU och Kina. På så sätt kan vi framföra vår kritik mot regeringen, samtidigt som vi genom samarbete uppmuntrar, snarare än isolerar, de som inom Kina är ärligt intresserade av att stärka de mänskliga rättigheterna i landet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.