Sänkta arbetsgivaravgifter för äldre, unga och nyanlända

Skriftlig fråga 2020/21:933 av Anne Oskarsson (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Enligt en nyligen släppt rapport från Riksrevisionen har de sänkta arbetsgivaravgifterna för äldre inte gett någon påtaglig effekt på sysselsättningen i denna grupp. Många av de äldre kanske rent av känner sig färdiga med ett långt arbetsliv och ser fram emot att pensionera sig, även om det såklart finns många exempel på äldre som känner stor och kanske rent av växande inspiration i sitt arbete. Det är personer som besitter en stor kompetens, lång erfarenhet från ett arbetsliv med varierande inslag och god förståelse för betydande paradigmskiften i samhället, personer vars kompetens därför har ett mycket stort värde i samhällsekonomin. Vi måste ta vara på resursen som de äldre utgör. 

Av flera anledningar är det också viktigt för samhällsekonomin att även unga kommer i arbete, särskilt för trygghetens, välfärdens och pensionssystemets finansiering. Tidigare regeringar har på olika sätt försökt åstadkomma sysselsättning i specifika åldersgrupper och valt att sänka arbetsgivaravgifterna baserat på olika ålderskriterier. Det är en metod som har prövats många gånger tidigare. Januariavtalet har på ett liknande sätt fastställt att åtgärden återigen ska prövas. Dessvärre visar det sig att sänkta arbetsgivaravgifter för unga och nyanlända tenderar att bidra till undanträngningseffekter på arbetsmarknaden i stället för att ge påtaglig effekt på sysselsättningen. Enskilda personer med utländsk härkomst kan alldeles uppenbart ge ett viktigt bidrag till ekonomin, men gruppen med utrikesbakgrund är dessvärre fortfarande överrepresenterad i arbetslöshetsstatistiken. 

Min fråga till finansminister Magdalena Andersson blir därför:

Vilka sysselsättningseffekter förväntar sig ministern och regeringen de kommande åren av januaritalets överenskomna nedsättningar av arbetsgivaravgifter för specifika åldersgrupper?