sänkning av regional arbetsgivaravgift
Skriftlig fråga 1998/99:644 av Sellén, Birgitta (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-05-20
- Anmäld
- 1999-05-25
- Besvarad
- 1999-06-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 maj
Norrland har tidigare haft en reducering av arbetsgivaravgiften. Under vintern 1998 framkom ett förslag om att en nedsättning av de sociala avgifterna skulle tas bort. De reducerade avgifterna skulle i fortsättningen endast gälla för "näringsgrenar som har möjlighet att expandera". Enligt regeringen innebär detta att jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel samt jakt och fiske inte har dessa möjligheter.
Förutom Socialdemokraterna gick även Moderaterna på samma linje vilket innebar att förslaget gick igenom.
Det är beklagligt att de ovan nämnda näringarna inte anses ha möjlighet att expandera och därför inte heller får detta stöd. Norrlands inland har bevisligen en hel del tillkommande kostnader och olägenheter i jämförelse med övriga landet. Bl.a. kan nämnas dyrare transporter, kallt klimat, långa avstånd till service m.m.
Om det finns en ärlig mening bakom regeringsförklaringen att "Hela Sverige ska leva" så måste jord- och skogsbruk ges riktiga möjligheter till överlevnad eftersom dessa näringar är viktiga för hela samhället.
Avser näringsministern att arbeta för att återställa en sänkning av den regionala arbetsgivaravgiften till näringsidkare inom jord- och skogsbruk i Norrland?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:644 besvarad av Näringsminister Björn Rosengren
- Näringsminister Björn Rosengren
den 9 juni
Birgitta Sellén har frågat mig om jag är beredd att arbeta för att återställa en sänkning av regionala arbetsgivaravgiften för näringsidkare inom jord- och skogsbruk i Norrland.
Nedsättning av socialavgifter medges i vissa näringsgrenar i stödområde 1 och i de nordliga delarna av stödområde 2. Syftet med stödformen är att kompensera företagen i Norrlands inland för bestående konkurrensnackdelar i form av liten lokal marknad, gleshet, långa avstånd och ogynnsamt klimat. Lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter gäller t.o.m. år 2000. Nedsättningen är åtta procentenheter.
Riksdagen beslöt år 1998 att jord- och skogsbruk, fr.o.m. den 1 januari 1999, inte längre skulle vara berättigade till nedsättning.
Bakgrunden var att utgifterna för stödformen successivt ökar eftersom nedsättningen är direkt knuten till företagens lönesummor. Utgifterna måste därför minskas för att rymmas inom tillgängliga budgetramar.
För att på bästa sätt bidra till ekonomisk tillväxt ansåg riksdagen därför att nedsättningen i första hand skall inriktas på verksamheter som vänder sig även mot andra marknader än de lokala, t.ex. industri- och tjänsteföretag med vidareförädling av varor och tjänster. Sådana företag ger även jämförelsevis fler arbetstillfällen för kvinnor.
Stödformen är ännu inte godkänd av EG-kommissionen. Under pågående diskussioner med kommissionen har det framkommit att bl.a. näringsgrenen jordbruk inte kan godkännas som nedsättningsberättigad inom ramen för regional utveckling.
För att stimulera utvecklingen av näringslivet i utsatta regioner har regeringen nyligen kommit överens med övriga medlemsländer i EU om att bl.a. Norrlands inland från och med nästa år skall erhålla högsta status inom ramen för EG:s strukturfonder genom att bli s.k. mål 1-område. Det innebär fortsatta möjligheter att kraftfullt stimulera näringslivet i bl.a. Norrlands inland.
Regeringen tar även andra grepp för att stimulera svensk ekonomi, t.ex. genom de regionala tillväxtavtal, som för närvarande. bereds inom Regeringskansliet, och som även kommer att vara betydelsefulla för Norrlands inland.
Slutligen vill jag nämna att frågan om nedsättning av socialavgifter, förutom i diskussioner med EG-kommissionen, även kommer att behandlas av Utredningen om den framtida regionalpolitiken (N 1999:01). Jag avser därför, för närvarande, att inte ta något initiativ i frågan.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.