Samverkan med utländska myndigheter för att finna krigsbrottslingar

Skriftlig fråga 2017/18:637 av Markus Wiechel (SD)

till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Den 9 juni 2016 skickade undertecknad in en skriftlig fråga till dåvarande inrikesministern Anders Ygeman rörande de bristande kontakterna mellan den svenska säkerhetstjänsten och dess irakiska motsvarighet. Säkerhetspolisen har, vilket också framgick i svaret, ett omfattande internationellt samarbete för att kunna fullfölja sitt uppdrag när det gäller exempelvis kontraterrorism. Sedan denna fråga skickades verkar det inte ha skett något arbete för att utöka Säkerhetspolisens kontakter, vilket är beklagligt i en tid då allt fler människor som befinner sig i Sverige misstänks ha begått krigsförbrytelser. Färsk statistik från polisen och Migrationsverket visar nämligen på en tydlig trend.

Anmälningar om krigsbrott till polisen: 42 (2015), 63 (2016) och 79 (2017). Antal anmälningar från Migrationsverket till gruppen för utredning av krigsbrott (f.d. krigsbrottskommissionen): 12 (2014), 21 (2015), 43 (2016) och 52 (2017). En tredjedel av dessa anmälningar rör händelser i Irak och Syrien.

Det har även framkommit uppgifter från arabvärlden som gör gällande att Islamiska Statens fruktade ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, kan befinna sig någonstans i Skandinavien just nu. Vad svenska Säkerhetspolisen vet om detta är naturligtvis ingenting vi lär höra om offentligt, men det finns nog ett stort intresse av att den information som kan leda till att världens mest eftersöka terrorist kan gripas når fram till berörda myndigheter.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson följande:

Avser ministern att verka för att Säkerhetspolisen får ett utökat samarbete med sina motsvarigheter i exempelvis Irak, Syrien, KRG-regionen eller andra konfliktdrabbade länder, och vilka begränsningar av samarbete med dessa finns i dag?