Samtyckesbaserad lagstiftning

Skriftlig fråga 2015/16:759 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-02-05
Överlämnad
2016-02-07
Anmäld
2016-02-09
Svarsdatum
2016-02-17
Sista svarsdatum
2016-02-17

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Få saker är så kränkande för en människa som att bli utsatt för sexualbrott. Under 2014 anmäldes över 20 000 sexualbrott, varav 6 700 rubricerades som våldtäkt, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). Mörkertalet misstänks dock vara stort, och Brå bedömer att det verkliga antalet är fem till sex gånger större. Uppklaringsprocenten pendlar kring 20 procent.

Alliansregeringen genomförde förändringar så att fler fall av sexuella utnyttjanden kom att omfattas av lagstiftningen, vilket var positivt men otillräckligt.

Med nuvarande lagstiftning krävs att sexuella handlingar för att betraktas som kriminella utförs med någon form av våld eller hot, att personen tydligt har sagt nej eller att gärningsmannen utnyttjar en person som befinner sig i ett särskilt utsatt läge.

Genom införandet av samtyckesbaserad lagstiftning kommer i stället sexuella handlingar som genomförs utan motpartens samtycke att kriminaliseras.

Det finns flera goda skäl till att det vore önskvärt med samtyckesbaserad lagstiftning. Utgångspunkten är människors självklara rätt till sin egen kropp. Det är i grunden ett bakvänt tankesätt att vi, viket är fallet i dag, ska behöva säga nej till något vi inte vill, i stället för att säga ja till något vi önskar. Så fungerar inte lagstiftningen vid exempelvis egendomsbrott (om en person tar min egendom måste vederbörande kunna visa att den har gjort det med mitt godkännande), och samma princip borde gälla vid sexualbrott. Det handlar om rätten till sexuellt självbestämmande.

Ett argument som ibland anförs mot samtyckesbaserad lagstiftning är att det då skulle krävas någon form av avtal, kontrakt eller annat skriftligt medgivande, vilket de flesta anser som orimligt. Men argumentet blir ihåligt eftersom ingen förespråkare för samtyckeslagstiftning påstår att samtycke ska behöva ske skriftligt. Det är självfallet viktigt att definiera vad som menas med samtycke, men att det kan ske såväl muntligt som genom andra tydliga signaler är fullt rimligt.

En annan vanlig invändning är att det i domstolsprocesser fortfarande, liksom är fallet i dag, kommer att vara svårt att bevisa vem som har sagt vad – ord kommer att stå mot ord. Det är ett korrekt påstående, men det är inget argument mot lagen som sådan. Det främsta syftet med lagen är att bidra till förändring av normer och attityder i dessa frågor och därmed i första hand fungera förebyggande.

Det handlar inte heller om omvänd bevisbörda. Det är en grundläggande princip i en rättsstat att åklagaren måste kunna visa, bortom rimligt tvivel, att ett brott har begåtts. Det gäller även med en samtyckesbaserad lagstiftning. Däremot flyttas fokus från att enbart handla om huruvida motparten tydligt sagt nej till att också handla om huruvida en misstänkt gärningsman har försäkrat sig om att samtycke föreligger. En högst rimlig förändring.

Bland jurister råder oenighet i frågan, men stödet för samtyckeslagstiftning ökar, enligt en undersökning presenterad av Dagens Juridik för något år sedan. Bland manliga advokater är motståndarna fortfarande i majoritet, men av de kvinnliga advokaterna är fler för än emot.

En samtyckeslag kommer inte att ensam lösa de problem som finns kring sexualbrott i dag. Den kommer å andra sidan inte heller att skapa de problem som motståndarna hävdar. Motsvarande lagstiftning finns redan i andra västländer, såsom USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Belgien. Normgivningen i sig, tillsammans med bristen på hållbara invändningar, är tillräckliga skäl för att införa samtyckesbaserad lagstiftning. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

 

Har ministern och regeringen för avsikt, och i så fall när och på vilket sätt, att återkomma till riksdagen med förslag som innebär att samtyckesbaserad lagstiftning kan införas i Sverige?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:759 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Dnr Ju2016/01140/POL

Justitiedepartementet

Justitie- och migrationsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:759 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) Samtyckesbaserad lagstiftning

Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig om jag har för avsikt, och i så fall när och på vilket sätt, att återkomma till riksdagen med förslag som innebär att samtyckesbaserad lagstiftning kan införas i Sverige.

Jag håller med Jonas Jacobsson Gjörtler om att respekten för varje människas absoluta rätt till integritet och självbestämmande måste värnas och vara tydlig. Just av den anledningen gav riksdagen den förra regeringen tillkänna att våldtäktsbrottet bör ses över och 2014 års sexualbrottskommitté gör nu en översyn av brottet. Översynen omfattar bl.a. frågan om införande av en samtyckesreglering och ett särskilt straffansvar för oaktsam våldtäkt. När jag tillträdde som justitie- och migrationsminister tog jag också initiativ till att omvandla den utredning som den förra regeringen tillsatte till en parlamentarisk kommitté. På så sätt kan dessa viktiga frågor få en bred politisk förankring redan i ett tidigt skede.

Utöver att se över lagstiftningen omfattar uppdraget bl.a. även att granska och analysera hur de brottsbekämpande myndigheterna och rättsväsendet i övrigt hanterar våldtäktsärenden, analysera orsakerna till att så få våldtäktsanmälningar leder till åtal och fällande dom samt överväga åtgärder för hur rättsväsendet ytterligare kan förbättra sitt arbete inom området.

Kommittén ska redovisa sitt uppdrag den 1 oktober i år. Jag ser fram emot och kommer med stort intresse att ta del av kommitténs förslag och slutsatser och därefter återkomma till riksdagen med de lagändringar som jag bedömer ändamålsenliga.

Stockholm den 16 februari 2016

Morgan Johansson

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.