Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

samtycke i sexhandel

Skriftlig fråga 1999/2000:1326 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-08-17
Besvarad
2000-08-24
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 17 augusti

Fråga 1999/2000:1326

 av Ulla Hoffmann (v) till justitieminister Laila Freivalds om samtycke i sexhandel

Det könsrelaterade våldet är ett samhällsproblem som i grunden är uttryck för mäns makt och dominans över kvinnor. Både nationellt och internationellt pågår arbete med att stävja denna form av brott mot mänskliga rättigheter. I det pågående arbetet med en FN-konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet finns ett tilläggsprotokoll som tar upp förhindrande av och straff för handel med människor. Denna handel, s.k. trafficking, handlar om prostitution och sexuell exploatering och drabbar kvinnor och barn. Definitionen av begreppet trafficking har visat sig vara kontroversiell i FN-förhandlingarna och oklarheter om Sveriges inställning i frågan har uppmärksammats. Internationellt finns inte konsensus i frågan om sexhandel. I länder som Holland, Tyskland och Österrike skiljer man på tvångsprostitution och frivillig sexhandel, något som helt strider mot svensk praxis. Internationell erfarenhet visar att män dömda för trafficking har använt argument om kvinnors samtycke i sitt försvar och på detta sätt undsluppit straff. Om inte definitionen i tilläggsprotokollet omfattar ett förbud oavsett samtycke skapas ett juridiskt kryphål som direkt drabbar de utnyttjade kvinnorna och barnen. Ett övervägande antal länder har efterfrågat en definition som tydligt markerar att denna handel ska vara förbjuden oavsett om de inblandade offren samtyckt eller inte. Genom att Sverige motsäger sig definitionen kan detta tolkas som uttryck för en liberalare syn på sexhandel.

Min fråga till statsrådet blir därför:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att klargöra det eventuella missförstånd som uppstått vad gäller Sveriges syn på samtycke i definitionen av sexhandel?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1326 besvarad av justitieminister Laila Freivalds

den 24 augusti

Svar på frågorna 1999/2000:1323 om FN-konventionen och trafficking, 1326 om samtycke i sexhandel och 1328 om Sveriges tolkning av trafficking

Justitieminister Laila Freivalds

Kia Andreasson har frågat varför Sveriges ståndpunkt i arbetet med en FN-konvention mot s.k. trafficking är att skillnad bör göras mellan tvångsprostitution och frivillig internationell könshandel.

Ulla Hoffmann har frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att klargöra det eventuella missförstånd som uppstått vad gäller Sveriges syn på samtycke i definitionen av sexhandel.

Elisebeht Markström har frågat vilket ställningstagande Sverige har tagit i förhandlingarna vad gäller trafficking. Enligt Elisebeht Marklund ställer hon sin fråga mot bakgrund av att det i den offentliga debatten har ifrågasatts hur Sveriges ställningstagande i förhandlingarna vad gäller trafficking, speciellt angående sexuellt utnyttjande och prostitution, stämmer överens med Sveriges syn på prostitution och koppleri så som den kommer till uttryck i den svenska lagen.

Inledningsvis vill jag framhålla att Sveriges ståndpunkt i FN-förhandlingarna inte alls är den som Kia Andreasson påstår. Ett beklagligt missförstånd har uppstått, troligen grundat på felaktiga uppgifter i massmedier.

Min och regeringens uppfattning är att all prostitution, oavsett om den är "frivillig" och oavsett om den äger rum i Sverige eller utomlands, innebär exploatering av människor. Tilläggsprotokollet om handel med människor handlar dock inte om prostitution utan om olika brottsliga gärningar som syftar till en efterföljande exploatering av människor.

Diskussioner förs om hur människohandel ska definieras i protokollet. Det har föreslagits att människohandel ska innebära handel som syftar till exploatering av människor och där inslag av otillbörliga metoder i form av exempelvis våld, hot eller bedrägeri förekommer. Den åsyftade exploateringen kan innebära exempelvis prostitution, hushållsarbete under slaveriliknande förhållanden, s.k. skuldslaveri eller illegal hantering av mänskliga organ. Det finns dock anledning att betona att förhandlingarna i den här delen är långt ifrån avslutade och att det finns olika avgränsningar av definitionen.

Det är en självklar utgångspunkt för Sverige, liksom för flertalet andra länder, att ett eventuellt samtycke saknar relevans när det gäller de otillbörliga metoder som tas upp i den föreslagna definitionen av människohandel. Sverige, och flera andra länder, har föreslagit att det ska komma till uttryck i protokollstexten att samtycke saknar betydelse. Däremot har Sverige, liksom många andra länder, utifrån juridisk-tekniska synpunkter, ifrågasatt att en föreslagen formulering om samtycke tas in i själva definitionen av människohandel. En sådan formulering gör att den föreslagna definitionen av människohandel blir motsägelsefull. Det är nämligen enligt vår uppfattning aldrig möjligt att samtycka till de otillbörliga metoder för människohandel, såsom exempelvis människorov, som anges i protokollet. En uttrycklig referens till samtycke skulle dessutom kunna indikera att det under vissa förhållanden skulle kunna vara möjligt att samtycka till exempelvis människorov, tvång eller bedrägeri.

Förhandlingarna kommer att återupptas i oktober och arbetet med konventionen planeras att vara färdigt under hösten.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.