Samordning inför FN:s globala partsmöte i Köpenhamn 2009
Skriftlig fråga 2007/08:1342 av Gabelic, Aleksander (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-06-12
- Inlämnad
- 2008-06-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2008-07-23
- Svar anmält
- 2008-08-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 juni
Fråga
2007/08:1342 Samordning inför FN:s globala partsmöte i Köpenhamn 2009
av Aleksander Gabelic (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Sverige kommer genom sitt ordförandeskap i EU:s ministerråd hösten 2009 att företräda EU på FN:s globala partsmöte. Där ska man besluta om en ny global klimatöverenskommelse då Kyotoprotokollet löper ut år 2012, ett viktigt uppdrag som kräver samordning i de egna leden. Främst bör samordningen mellan både tjänstemän och politiker på Utrikesdepartementet och Miljödepartementet fungera på ett bra och effektivt sätt.
Med anledning av detta vill jag fråga vilka åtgärder utrikesministern tänker vidta för att se till att samordningen mellan Utrikesdepartementet och Miljödepartementet är optimal inför FN:s globala partsmöte i Köpenhamn år 2009.
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1342 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson
Svar på fråga
2007/08:1342 Samordning inför FN:s globala partsmöte i Köpenhamn 2009
Statsrådet Gunilla Carlsson
Aleksander Gabelic har frågat utrikesministern vilka åtgärder han tänker vidta för att se till att samordningen mellan Utrikesdepartementet och Miljödepartementet är optimal inför FN:s globala partsmöte i Köpenhamn år 2009. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Jag vill börja med att understryka att regeringen ser klimatfrågan och hotet om klimatförändringar som en ödesfråga och har identifierat klimatfrågan som en övergripande prioritet för det svenska ordförandeskapet i EU 2009. Sveriges roll i klimatförhandlingarna kommer att definieras av det kommande EU-ordförandeskapet i förening med nationella klimatpolitiska ambitioner.
EU är en pådrivande part för att en bred, rättvis och effektiv överenskommelse ska kunna nås vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Detta ställer givetvis höga krav på det ordförandeland som leder och företräder EU i förhandlingarna. Därför instämmer jag fullt ut med Aleksander Gabelic om att Sverige, som företrädare för EU vid FN:s globala partsmöte i Köpenhamn hösten 2009, står inför ett oerhört viktigt uppdrag. Klimatfrågan är en global utmaning. Klimatpolitiken måste prägla unionens agerande inom alla relevanta processer. Detta kräver nära samverkan mellan olika politikområden såväl inom EU som inom Regeringskansliet, på alla nivåer. Sverige, både i nationell kapacitet och som EU-ordförande, måste tala med en röst. Detta anser jag att vi är väl rustade för.
Den slutliga uppgörelsen i klimatförhandlingarna kommer att innefatta såväl klimat- som utvecklingsfrågor. Sambanden mellan klimat, miljö, global utveckling och fattigdom är komplexa till följd av klimat- och miljöfrågornas kopplingar till andra utvecklingsfrågor som till exempel ekonomisk tillväxt, handel, jordbruk, konflikter, migration, hälsa, utbildning, jämställdhet och kvinnors situation. För att Sverige ska kunna bidra effektivt krävs därför nära samarbete med andra länder och aktörer. Som jag redan nämnt är det också centralt med ett samstämmigt agerande inom olika politikområden såsom miljö‑ jordbruks- och biståndspolitiken. Regeringen har nyligen aviserat en nystart för detta viktiga samstämmighetsarbete genom överlämnandet av skrivelsen Politik för global utveckling till riksdagen i mars.
För att stärka den politiska samordningen inom regeringen på just klimat- och miljöområdet möts ansvariga ministrar regelbundet. Exempelvis träffas jag och miljöminister Carlgren regelbundet för att samordna våra respektive arbetsområden. Ett sådant exempel är den internationella kommission för klimatförändringar och utveckling som regeringen tillsatte hösten 2007. Kommissionens sekretariat sorterar under UD men har även nära kontakt med Miljödepartementet. Exempelvis anordnade kommissionen ett sidoarrangemang gällande finansiering av anpassningsåtgärder, i samband med förhandlingarna i Bonn, i maj 2008. Kommissionen planerar även att närvara vid partsmötet i Poznan i december. Under våren 2009 avser kommissionen att presentera en slutrapport, vilken förhoppningsvis kan ge ett konstruktivt bidrag till förhandlingsprocessen. Kommissionens arbete är ett tydligt uttryck för regeringens förnyade politik för global utveckling. Utvecklingsperspektivet kommer också att tydligt integreras i det pågående miljömålsarbetet och den kommande klimatpropositionen.
Vad gäller den mer löpande samordningen inom Regeringskansliet finns en samrådsgrupp som samlar representanter från hela Regeringskansliet, inklusive UD och Miljödepartementet, samt berörda myndigheter. I denna grupp diskuteras regeringens klimatpolitik utifrån ett förhandlingsperspektiv.
För att säkerställa ytterligare nära samarbete mellan Miljödepartementet och UD har regeringen också en miljöambassadör som är anställd av UD men placerad på Miljödepartementet. Miljöambassadören fungerar som en länk mellan de båda departementen i det internationella miljö- och klimatarbetet.
UD deltar också i den förhandlingsdelegation som representerar Sverige vid klimatförhandlingarna. Enligt gängse rutiner är UD också delaktigt i utarbetandet av svenska positioner inför möten inom ramen för klimatförhandlingarna.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

