samisk förvaltning av världsarvsområde Laponia

Skriftlig fråga 1999/2000:1026 av Larsson, Ewa (mp)

den 25 maj

Fråga 1999/2000:1026

av Ewa Larsson (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om samisk förvaltning av världsarvsområde Laponia

I torsdags överlämnade samer ett detaljerat program till sameministern om samisk förvaltning av världsarvsområdet Laponia. Nio samebyar är berörda av världsarvsområdet (Tuorpon, Jåhkågasska, Sirkas, Unna Cearus och Báste, Luokta-Mavas, Gällivare sameby, Udtjá, samt Sierri). Programmet utgår från samebyarnas bedömning av vilka frågor som är viktiga i förhållande till själva världsarvet och dess värden. Programmet ger också synpunkter på en fortsatt utveckling av den samiska kulturen och näringen.

Laponiaområdet omfattar fyra nationalparker (Padjelanta, Sarek, Stora Sjöfallet och Muddus), samt två naturreservat (Sjaunja och Stubba). Området utsågs 1996 till världsarvsområde av FN-organet Unescos världsarvskommitté. Laponia fick världsarvsstatus dels på grund av sina naturvärden, dels på grund av att där finns ett levande samiskt kulturarv. Bara fyra av de i dag 582 världsarven har kvarvarande ursprungsfolk. Australien är det land som gått längst när det gäller att tillgodose rättigheter för ursprungsfolk i skyddade områden. Här finns också två av de tre världsarv, som förutom Laponia, har utnämnts i kulturlandskapskategorin och som bebos av ett nu levande ursprungsfolk. De två världsarven är Uluru-Kata Tjuta och Kakadu National Park. I Australien äger ursprungsfolken, aboriginerna, marken i de aktuella parkerna. Parkerna är belägna på deras traditionella territorium och aboriginerna har majoritet i beslutsfattande parkstyrelser.

Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att samerna ska få förvaltning av världsarvsområdet Laponia enligt Australiens modell?