Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

samisk förvaltning av världsarvsområde Laponia

Skriftlig fråga 1999/2000:1026 av Larsson, Ewa (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-05-25
Anmäld
2000-05-30
Besvarad
2000-06-05

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 maj

Fråga 1999/2000:1026

 av Ewa Larsson (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om samisk förvaltning av världsarvsområde Laponia

I torsdags överlämnade samer ett detaljerat program till sameministern om samisk förvaltning av världsarvsområdet Laponia. Nio samebyar är berörda av världsarvsområdet (Tuorpon, Jåhkågasska, Sirkas, Unna Cearus och Báste, Luokta-Mavas, Gällivare sameby, Udtjá, samt Sierri). Programmet utgår från samebyarnas bedömning av vilka frågor som är viktiga i förhållande till själva världsarvet och dess värden. Programmet ger också synpunkter på en fortsatt utveckling av den samiska kulturen och näringen.

Laponiaområdet omfattar fyra nationalparker (Padjelanta, Sarek, Stora Sjöfallet och Muddus), samt två naturreservat (Sjaunja och Stubba). Området utsågs 1996 till världsarvsområde av FN-organet Unescos världsarvskommitté. Laponia fick världsarvsstatus dels på grund av sina naturvärden, dels på grund av att där finns ett levande samiskt kulturarv. Bara fyra av de i dag 582 världsarven har kvarvarande ursprungsfolk. Australien är det land som gått längst när det gäller att tillgodose rättigheter för ursprungsfolk i skyddade områden. Här finns också två av de tre världsarv, som förutom Laponia, har utnämnts i kulturlandskapskategorin och som bebos av ett nu levande ursprungsfolk. De två världsarven är Uluru-Kata Tjuta och Kakadu National Park. I Australien äger ursprungsfolken, aboriginerna, marken i de aktuella parkerna. Parkerna är belägna på deras traditionella territorium och aboriginerna har majoritet i beslutsfattande parkstyrelser.

Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att samerna ska få förvaltning av världsarvsområdet Laponia enligt Australiens modell?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1026 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg

den 31 maj

Svar på fråga 1999/2000:1026 om samisk förvaltning av världsarvsområde Laponia

Jordbruksminister Margareta Winberg

Ewa Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att samerna ska få förvaltning av världsarvsområdet Laponia enligt Australiens modell.

Huvuddelen av Laponiaområdet utgörs av nationalparker, vilket innebär att varje park ska bevaras i sitt naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Oavsett vem som förvaltar området måste förvaltningen ske inom denna i miljöbalken angivna ramen.

Som Ewa Larsson själv uppger är det knappt två veckor sedan de nio samebyarna överlämnade sitt Laponiaprogram @ Mijá ednam @ till mig.

Mot bakgrund av den grundlagsstadgade skyldigheten att bereda regeringsärenden är det självfallet omöjligt för mig att redan i dag uttala några åsikter om möjligheterna till en samisk förvaltning av Laponiaområdet i enlighet med samebyarnas program.

Rent generellt strävar regeringen emellertid efter att ge samerna ett ökat självstyre. Rennäringspolitiska kommittén, som ska redovisa sitt uppdrag om exakt ett år, ska bl.a. lämna förslag till en rennäringspolitik som ger underlag för en ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt bärkraftig rennäring, vem som bör sköta de regionala uppgifterna som berör rennäringen liksom hur renskötseln bör organiseras i framtiden.

Utredningen om ILO:s konvention nr 169 bedömer i betänkandet Samerna @ ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) att Sverige kan ansluta sig till konventionen på fem års sikt efter det att ett antal åtgärder som rör samernas rätt till mark blivit genomförda. ILO-utredningens betänkande bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Regeringen kommer således att inom några år ta ställning till åtskilliga förslag som rör rennäringen och samernas rätt till mark och vatten. Det är min ambition att det under det arbetet ska kunna utformas bestämmelser som medför att samebyarnas möjligheter att bruka den mark som används för renskötsel kan ges en för alla parter acceptabel lösning.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.