Samhällskostnader för vårdskador
Skriftlig fråga 2012/13:213 av Hoff, Hans (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2012-12-18
- Inlämnad
- 2012-12-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2013-01-08
- Svar anmält
- 2013-01-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 18 december
Fråga
2012/13:213 Samhällskostnader för vårdskador
av Hans Hoff (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Omkring 100 000 patienter drabbas av vårdskador i sjukvården varje år. Det är inte acceptabelt att sjukvården, som ska bota, i stället leder till lidande, livslånga skador eller till och med för tidig död.
Förutom mänskligt lidande är kostnaderna för vårdskadorna enorma. Totalt beräknas skadorna kosta drygt 4 miljarder kronor per år, vilket motsvarar 630 000 vårddygn eller ca 10 procent av sjukvårdens kapacitet. Detta är slöseri med skattebetalarnas pengar, och dessa resurser skulle bättre behövas för att höja kvaliteten inom vården och annan välfärd. Därför är det angeläget att på olika sätt pressa ned antalet vårdskador.
Avser finansministern att, från samhällsekonomisk synpunkt, vidta några åtgärder för att antalet vårdskador ska minska?
Svar på skriftlig fråga 2012/13:213 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2012/13:213 Samhällskostnader för vårdskador
Socialminister Göran Hägglund
Hans Hoff har frågat finansministern om han, ur samhällsekonomisk synpunkt, avser att vidta några åtgärder för att antalet vårdskador minskar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Undvikbara vårdskador är ett angeläget problem inom den svenska vården. Internationellt sett visar studier på motsvarande problematik även i andra länder. Utöver de negativa ekonomiska konsekvenserna av vårdskador vill jag även lyfta fram det mänskliga lidande som vårdskador orsakar för både patienter och närstående. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förbättra patientsäkerheten och gradvis få ned antalet vårdskador.
En ny patientsäkerhetslag (2010:659) med syftet att skapa en säkrare vård trädde i kraft den 1 januari 2011. Den nya lagen åtföljs av en kraftfull patientsäkerhetssatsning för vilken regeringen avser att avsätta ca 2,5 miljarder kronor under perioden 2011–2014. Utgångspunkt är den nollvision som regeringen har för antalet undvikbara vårdskador. Patientsäkerhetssatsningen syftar till att stimulera och stärka landstingens arbete med att förbättra patientsäkerheten. Verksamheten inom ramen för satsningen värnar om patientens ställning och lyfter fram vikten av vårdgivarnas systematiska förbättringsarbete.
Regeringens patientsäkerhetssatsning genomförs i samverkan med bland andra landstingen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Merparten av de medel regeringen avsatt för patientsäkerhet används till årliga överenskommelser med SKL. Landstingen får genom överenskommelserna möjlighet att ta del av prestationsbaserade stimulansbidrag. Inom ramen för patientsäkerhetssatsningen genomförs även en rad regeringsuppdrag som på olika sätt stöder arbetet för en säkrare vård. Det handlar bland annat om patienthandboken Min guide till säker vård, årliga lägesrapporter inom patientsäkerhetsområdet samt insatser inom relaterade områden såsom eHälsa, den nationella läkemedelsstrategin och antibiotikaresistens. Därutöver inrättas från och med den 1 juni 2013 en ny tillsynsmyndighet, Inspektionen för vård och omsorg, med syftet att stärka tillsynen inom vård- och omsorgsområdet.
Patientsäkerhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt och systematiskt. De framsteg som nu levereras inom ramen för patientsäkerhetssatsningen behöver förvaltas och utvecklas vidare inom ramen för den ordinarie verksamheten på olika nivåer och på lång sikt. På så sätt kan vi minska antalet vårdskador och därmed bättre kontrollera kostnadsutvecklingen i vården och främja den enskildes hälsa och välbefinnande.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.


