Sametinget
Skriftlig fråga 1998/99:849 av Bargholtz, Helena (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-08-12
- Besvarad
- 1999-09-02
- Anmäld
- 1999-09-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 augusti
När Sametinget bildades presenterades tinget som en fantastisk idé, en myndighet som samtidigt var ett folkvalt organ. Det skulle bli ett stolt experiment, en djärv innovation. Men de rådande förhållandena i Sametinget röner nu stark kritik från flera håll, inte minst bland ledamöterna själva.
Sametinget är ett folkvalt organ som också styrs av Regeringskansliet. Men det fungerar uppenbarligen inte. Den demokratiskt valda styrelsen vill bita sig fast med hjälp av förvaltningslagen. Sametinget består också av många politiska vildar, som pressar systemet till det yttersta. Man kan konstatera att idén med Sametinget som både en myndighet och ett folkvalt organ inte är bra. Sametinget har inte heller lyckats sköta sin ekonomiska verksamhet tillfredsställande.
RRV konstaterar i sin årliga rapport 1999 att årsredovisningen inte har beslutats av Sametinget och att årsredovisningens resultatredovisningsdel inte är till alla delar rättvisande. Av regeringens senaste budgetproposition framgår att Sametinget överskridit sin budget trots att riksdagen beviljat en kraftig ökning av anslaget. Regeringen aviserar att man avser att vidta åtgärder mot bakgrund av anslagsöverskridande samt upprepade övertrasseringar av räntekontot.
Jag vill därför fråga om jordbruksministern är beredd att vidta åtgärder för att rätta till missförhållandena i Sametinget.
Svar på skriftlig fråga 1998/99:849 besvarad av Jordbruksminister Margareta Winberg
- Jordbruksminister Margareta Winberg
den 2 september
Helena Bargholtz har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att rätta till missförhållandena i Sametinget mot bakgrund av den bristfälliga ekonomiska redovisningen och den dubbla ställningen som folkvalt organ och statlig myndighet.
Som Helena Bargholtz påpekar finns det enligt Riksrevisionsverket (RRV) många brister i Sametingets redovisning och ekonomiska hantering. Regeringen avser därför att anslå extra medel för att förstärka Sametingets ekonomiadministration. Detta skall ske genom en projektanställning i avvaktan på Rennäringspolitiska kommitténs ställningstagande om framtida myndighetsuppgifter för Sametinget. Projektanställningen skall inriktas på kvalitetssäkring och redovisning. Sametinget har dessutom i regleringsbrevet för budgetåret 1999 ålagts att utarbeta en programplan som skall innehålla mål som kan följas upp samt kriterier och metoder för resultatmätning. Sametinget har även ålagts att kvalitetssäkra sin ekonomiadministration och hela sin verksamhet i enlighet med den analys som RRV, på Jordbruksdepartementets uppdrag, presenterade i en rapport den 4 november 1998.
Jag avser också att klarare definiera ansvars- och befogenhetsfördelning mellan plenum, styrelse och kansli för att motverka oklara roller och otillräcklig uppföljning av verksamheten. Detta kommer att ske genom ändring i förordningen (1993:327) med instruktion för Sametinget.
Sametinget befinner sig i dag i en expansiv fas där antalet anställda numera uppgår till 18 att jämföras med de fem sex som anställdes åren 1993@1995. Sametinget är nu inne i sin andra mandatperiod med nya samepolitiska partier och samepolitiker. För administrationens del har ny personal anställts. Det föreligger därför ett särskilt behov av utbildning för både politiker och personal om myndighetsfrågor, mötesteknik och förvaltningslagstiftning. Jag avser därför att anslå extra medel för att möjliggöra en sådan utbildning för myndigheten och det folkvalda organet.
Jag står dessutom i dialog med samtliga sametingspartier om hur man på bästa sätt främjar Sametingets framtida utveckling. Min förhoppning är att vi bl.a. genom ovanstående åtgärder skall underlätta den politiska utvecklingen i Sametinget.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.