Säkerställande av kustskydd
Skriftlig fråga 2005/06:847 av Engelhardt, Christer (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-23
- Anmäld
- 2006-01-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2006-02-08
- Svar anmält
- 2006-02-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 januari
Fråga 2005/06:847 av Christer Engelhardt (s) till statsrådet Lena Sommestad (s)
Säkerställande av kustskydd
Kommunernas beredskap inför stora oljeolyckor till havs har stora brister. Det visar en granskning som Riksrevisionen gjort. Ämnet är relevant, inte minst med tanke på att antalet fartyg som i dag trafikerar Östersjön har ökat i jämförelse med för bara några år sedan. När trafiken ökar i omfattning förändras även hotbilden mot våra kustnära områden. En ökad olycksrisk innebär att våra kustnära områden kommer att nås av utsläpp från fartyg i högre grad än tidigare. Det kan vara utsläpp av exempelvis olja eller andra giftiga ämnen som hotar växt- och fågelliv i framför allt sydöstra Sverige.
För att förhindra ytterligare kostnadsstegringar och miljöhot har jag motionerat om särskilt skydd och särskild lagstiftning för kustområdena (2005/06 MJ580). Miljö- och jordbruksutskottet avslog motionen med argumentet att problemen var tillgodosedda. Men det är skillnad på teori och praktik, vilket granskningen från Riksrevisionen visat.
Skulle ett oljeutsläpp eller liknande inträffa finns en ansvarskedja utlagd: kommunerna ansvarar för att ta hand om olja som når land, medan staten ska stödja och kontrollera deras beredskap via Räddningsverket och Naturvårdsverket. Men av den rapport som Riksrevisionen nyligen presenterat framgår att den statliga kontrollen och stödet sällan fungerar som det varit tänkt. De flesta kommuner saknar en hållbar plan och beredskap för att skydda sig mot farliga utsläpp eller att ta hand om en befintlig olycka eller katastrof.
Jag vill fråga statsrådet vilka åtgärder hon planerar att vidta för att säkerställa de berörda kommunernas beredskap inför eventuella oljeutsläpp eller liknande miljökatastrofer.
Svar på skriftlig fråga 2005/06:847 besvarad av Leni Björklund
den 8 februari
Svar på fråga 2005/06:847 om säkerställande av kustskydd
Försvarsminister Leni Björklund
Christer Engelhardt har frågat miljöminister Lena Sommestad vilka åtgärder hon planerar att vidta för att säkerställa kommuners beredskap för eventuella oljeutsläpp eller liknande miljökatastrofer. Frågan har överlämnats till mig.
De ökande transporterna av olja och andra miljöfarliga ämnen till sjöss på Östersjön innebär en ökad risk för en olycka med svåra konsekvenser och ställer höga krav på den svenska beredskapen.
Det mest effektiva sättet att bekämpa ett oljeutsläpp är innan oljan flyter i land. Detta gör Kustbevakningen inom miljöräddningstjänsten till sjöss. Det är vidare avsevärt mycket mera kostnadseffektivt att ta upp oljan till sjöss jämfört med att ta upp oljan när den flutit i land. Därför är det viktigt med ett internationellt samarbete kring dessa frågor. Stora satsningar har gjorts för att förstärka Kustbevakningens förmåga att förhindra, begränsa och bekämpa ett oljeutsläpp. Regeringen presenterade en långsiktig investeringsplan för Kustbevakningen i budgetpropositionen för 2005. Den plan som regeringen presenterade och som bifölls av riksdagen sträcker sig fram till 2015 och innefattar investeringar i ett 20-tal fartyg, bland annat en ny typ av större kombinationsfartyg och övervakningsflygplan. Totalt rör det sig om investeringar motsvarande 2 690 miljoner kronor.
Tillsammans med övriga stater runt Östersjön arbetar Kustbevakningen och Statens räddningsverk även inom ramen för Helsingforskommissionen (Helcom). Detta operativa samarbete innebär att Kustbevakningen i händelse av ett oljeutsläpp kan lämna eller begära assistans från våra grannländer runtom Östersjön. Liknande samarbeten finns även för de nordiska länderna genom det så kallade Köpenhamnsavtalet och för Nordsjön genom den så kallade Bonnöverenskommelsen. Ett samarbete finns också inom EU. I budgetpropositionen för 2006 angav regeringen att det är angeläget att fortsätta arbetet med att få till stånd ett ökat samarbete även när det gäller förmågan att ta hand om ett utsläpp i strandzonen.
Dessa internationella samarbeten stärker kuststaternas beredskap och bidrar till att skapa en gemensam förmåga att bekämpa ett större oljeutsläpp till havs.
Till detta kommer den kommunala beredskapen att hantera en oljeolycka. Alla kommuner ska enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ha ett handlingsprogram för räddningstjänst. I programmet ska målet för kommunens verksamhet, samt de risker för olyckor som finns i kommunen som kan leda till räddningsinsatser, beskrivas. Risken för oljeskador och beredskap att hantera oljeutsläpp som flyter i land ska om de bedöms relevanta rymmas inom kommunens handlingsprogram.
Utgångspunkten för den nya lagen om skydd mot olyckor som trädde i kraft den 1 januari 2004 är att styrningen av kommunerna ska vara mindre detaljreglerad och ske genom nationella, övergripande mål. Handlingsprogrammen varierar mellan de olika kommunerna, mot bakgrund av de olika risker som kommunerna identifierar. Kommunerna har stort ansvar att identifiera de risker som finns.
Statens räddningsverks roll är att verka för att konsekvenserna av ett oljeutsläpp till sjöss som når strandnära vattenområden och land begränsas. Det statliga stödet från Statens räddningsverk har förändrats i och med den nya lagen, från allmänna råd till stöd i processen med att ta fram handlingsprogram för räddningstjänst. Den nya lagen innebär ändrade förutsättningar för kommunerna att arbeta med beredskap för oljeolyckor. I arbetet med att implementera den nya lagen har Statens räddningsverk avsiktligt prioriterat stödet till kommunerna framför tillsyn. Länsstyrelserna har en viktig roll i samrådsprocessen med kommunerna i arbetet med framtagandet av handlingsprogram.
När ett oljeutsläpp flutit i land ska alltså en kommun enligt lagen om skydd mot olyckor svara för räddningstjänsten inom sitt område. För att det ska betraktas som räddningstjänst måste det handla om ett akut ingripande. Olja som hotar att nå stränderna betraktas normalt som skäl för en räddningsinsats.
När oljan nått stranden och skadan inte kan förvärras är det en fråga om sanering. Ansvaret för sanering är som Riksrevisionen påpekar oreglerat. I praktiken har ansvaret för sanering av olja som flutit i land tagits av kommuner och fastighetsägare som drabbats. För att kommuner ska hållas skadeslösa vid händelse av en oljeolycka betalar staten genom Räddningsverket ut ersättning till kommuner som drabbats.
Riksrevisionen har i sin rapport När oljan når land @ har staten säkerställt en god kommunal beredskap för oljekatastrofer? presenterat ett antal slutsatser och rekommendationer. Rapporten publicerades den 21 december förra året och bereds just nu inom Regeringskansliet. Om beredningen ger vid handen att någon åtgärd behöver vidtas av regeringen kommer vi att verka för att hitta de bästa möjliga lösningarna.
Jag vill avslutningsvis framhålla att en generell höjning av den svenska förmågan att hantera stora olyckor och kriser innebär att Sverige står bättre rustat att möta även en större oljeolycka.
I den proposition om krishanteringsfrågor som regeringen planerar att lämna till riksdagen i mars avser regeringen att presentera åtgärder för att förbättra den generella krishanteringsförmågan.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.