Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

§ 28 jaktförordningen och § 7 jaktlagen

Skriftlig fråga 2004/05:1431 av Johansson, Bengt-Anders (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-04-18
Anmäld
2005-04-19
Besvarad
2005-04-27
Svar anmält
2005-04-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 april

Fråga 2004/05:1431

 av Bengt-Anders Johansson (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om 28 § jaktförordningen och 7 § jaktlagen

Jordbruksministern ställde i höstas ut ett löfte till mig att före årsskiftet 2004 återkomma med ändringar av 28 § i jaktförordningen och 7 § i jaktlagen och dithörande frågeställningar om rovdjuren.

När detta löfte bröts utlovades ånyo ett löfte om ändringar i regelverket under våren 2005. Nu är det våren 2005 och betessäsongen inleds nu med nya rovdjursangrepp på tamdjur.

Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att regeringen så fort som möjligt klarlägger när man tänker anta nya regelverk och förslag till ändringar där så erfordras?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1431 besvarad av

den 27 april

Svar på fråga 2004/05:1431 om 28 § jaktförordningen och 7 § jaktlagen

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Bengt-Anders Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att regeringen så fort som möjligt klarlägger när man tänker anta nya regelverk och förslag till ändringar där så erfordras.

28 § jaktförordningen (1987:905) ger ägare eller vårdare av tamdjur rätt att döda björn, varg, järv eller lo utan tillstånd av myndighet om rovdjuret angripit eller skadat tamdjur och det finns skälig anledning att befara ett nytt angrepp. Då får rovdjuret dödas i omedelbar anslutning till angreppet.

Frågan om när ägare eller vårdare av tamdjur ska få döda ett angripande rovdjur behandlades av riksdagen i samband med propositionen om sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57). Bakgrunden var att Rovdjursutredningen i betänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146) föreslog att 28 § jaktförordningen ändras så att ägaren eller vårdaren av ett tamdjur får döda björn, varg, järv eller lo som är under direkt angrepp på tamdjuret. Det skulle således inte längre krävas att rovdjuret först angripit och skadat eller dödat ett tamdjur.

Regeringen gjorde emellertid i den nämnda propositionen den bedömningen att det åtminstone vid den tidpunkten var mindre lämpligt att ändra förutsättningarna för skyddsjakt enligt 28 § förordningen på det sätt utredningen föreslagit. Flera remissinstanser hade uttryckt farhågor för att en sådan ändring av förutsättningarna för skyddsjakt enligt 28 § förordningen skulle komma att medföra stora svårigheter att bevisa om ett jaktbrott begåtts eller om det varit fråga om tillåten skyddsjakt. Regeringen ansåg att dessa farhågor framstod som berättigade.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen för fyra år sedan tog ett flertal motioner upp frågan om ändring av 28 § jaktförordningen. Även riksdagen konstaterade emellertid att en ändring i enlighet med Rovdjursutredningens förslag skulle komma att innebära stora svårigheter när det gäller att bevisa om ett jaktbrott har begåtts eller om det varit fråga om tillåten skyddsjakt. Riksdagen fann det därför inte lämpligt att då ändra förutsättningarna för skyddsjakt i enlighet med utredningens förslag (bet. 2000/01:MJU9).

Frågan om utvidgning av möjligheterna till skyddsjakt på enskilds initiativ utan tillstånd har behandlats av riksdagen ett antal gånger efter riksdagsbeslutet, senast våren 2004. Riksdagen vidhöll då sin bedömning när det gällde eventuella bevissvårigheter, men gav samtidigt regeringen till känna att en samlad översyn borde göras av regelverket med beaktande av såväl rättssäkerhetsaspekten som de fastlagda målen för rovdjurspolitiken.

En sådan översyn pågår inom Regeringskansliet. Som en del av beredningsunderlaget ingår Naturvårdsverkets remissbehandlade framställan om en ändring av 28 § jaktförordningen. Ändringen, som bland annat innebär att ett angripande rovdjur ska få dödas när det anfaller tamdjur om försök har gjorts att genom skrämselåtgärder avvärja angreppet, har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Riksåklagaren uttalade i sitt remissvar att Högsta domstolens ställningstagande i det så kallade Gräsömålet borde avvaktas för att kunna bedöma om och i vilken utsträckning en författningsändring behövs. Högsta domstolen meddelade dom i målet den 21 december 2004.

Genom Högsta domstolens dom har vi fått ytterligare underlag för ett ställningstagande till utformningen av bestämmelserna om rätt att ingripa mot rovdjur som anfaller tamdjur. Vi bereder nu frågan om en ändring av 28 § jaktförordningen vidare i Regeringskansliet.

7 § jaktlagen innehåller bestämmelser om tvångsavskjutning, en skyddsjakt på myndighets initiativ. Sådan jakt får efter myndighets beslut ske om det finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt. Det är enligt min uppfattning inte aktuellt att nu ändra den bestämmelsen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.