rörelse och motion i skolan
Skriftlig fråga 1999/2000:312 av Wegendal, Lars (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-12-01
- Anmäld
- 1999-12-07
- Besvarad
- 1999-12-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 1 december
Fråga 1999/2000:312
av Lars Wegendal (s) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om rörelse och motion i skolanI den idrottspolitik för 2000-talet som riksdagen i dagarna beslutar om intar folkhälsan en central roll. Det gäller inte minst skolelevers fysiska aktivitet. Flera rapporter har visat att många ungdomar struntar i att motionera. Ett exempel är den enkät som nyligen redovisades i medierna. Av den framgick att förra året var 27 % av samtliga gymnasieelever i Stockholm fysiskt inaktiva om man bortsåg från skolidrotten. Skolan har således en mycket viktig uppgift när det gäller ungdomars fysiska aktivitet och för att den ska bli en del av livsstilen sedan de lämnat skolan. Rörelse och motion är inte bara bra för hälsan utan främjar också inlärningen.
Vi har vid behandlingen av idrottspolitiken sagt att rörelse och motion inte enbart ska ses som ett eget ämne utan vara en integrerad del av hela undervisningen. I den nya gymnasieskola som startar nästa höst blir det en viss ökning av kärnämnet idrott och hälsa, dock ej för de program där ämnet inte är obligatoriskt.
Det bör enligt min uppfattning vara den enskilda skolan som organiserar den fysiska aktiviteten på det sätt den finner lämpligt och med målet att alla elever, även de minst motiverade, får möjlighet att utifrån sina förutsättningar ägna sig åt rörelse och motion. Det är samtidigt viktigt med markeringar från politiskt håll att alla skolelever ska ges denna möjlighet.
Vad avser statsrådet göra för att rörelse och motion blir en integrerad del av undervisningen?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:312 besvarad av statsrådet Ingegerd Wärnersson
den 8 december
Svar på fråga 1999/2000:312 om rörelse och motion i skolan
Statsrådet Ingegerd Wärnersson
Lars Wegendal har frågat mig vad jag avser göra för att rörelse och motion blir en integrerad del av undervisningen i skolan.
Skolan är en arena där alla barn och ungdomar kommer i kontakt med motion och idrott. Undervisningen i idrott och hälsa är därför av central betydelse för att skapa ett livslångt intresse hos unga människor för idrott, motion och naturupplevelse. I grundskolans kursplan för ämnet Idrott och hälsa framhålls att vår kropp är byggd för rörelse och aktivitet. För det växande barnet är det därför viktigt att dess hem-, skol- och fritidsmiljö ger möjlighet till motion, fysisk aktivitet och träning. Det är således en uppgift för skolorna att utforma undervisningen på ett sådant sätt att lusten att röra sig och viljan att motionera även på fritiden bejakas. En av ämnets viktigaste uppgifter är att stimulera till att fortsätta med egna motions-, rörelse- och idrottsaktiviteter även efter det att ungdomarna lämnat skolsystemet och gått vidare i livet.
Grundskolan fick en ny timplan i samband med införandet av den nya läroplanen 1994 där antalet timmar för Idrott och hälsa reducerades jämfört med tidigare. Regeringen föreslog dock 1997 en förändring i timplanen för grundskolan som innebar en utökning av timantalet för ämnet. Anledningen var bl.a. flera riksdagsmotioner i frågan, där oro för folkhälsan var en viktig aspekt. Utökningen bestod av 40 timmar, från 460 till 500 för hela grundskoletiden.
Regleringen av antalet friluftsdagar togs bort i och med den nya läroplanen. I en mål- och resultatstyrd skola är organisatoriska åtgärder av detta slag en fråga för den enskilda skolan. Friluftsverksamhet liksom prao betraktas snarare som ett medel att nå målen än ett mål i sig. Fortfarande finns dock en reglering av friluftsverksamheten i grundskoleförordningen (1994:1194), där det i 2 kap. 5 § sägs: "I grundskolan skall i den omfattning som rektorn bestämmer anordnas friluftsverksamhet som bedrivs under en lärares ledning."
Som framgår av propositionen, 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-talet @ Folkhälsa, folkrörelse och underhållning, överväger regeringen att ge Statens skolverk i uppdrag att göra en undersökning av hur organisationen av friluftsverksamheten har förändrats i samband med införandet av den nya läroplanen.
I gymnasieskolan är i dag omfattningen av Idrott och hälsa olika på de nationella programmen. Utöver kärnämneskursen Idrott och hälsa A på 80 gymnasiepoäng har naturvetenskapsprogrammets naturvetenskapliga gren och samhällsvetenskapsprogrammets samtliga grenar ytterligare en kurs i ämnet @ Idrott och hälsa B @ om 50 gymnasiepoäng. I proposition 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling @ kvalitet och likvärdighet anförde regeringen att det inte är rimligt att elever beroende av program, som ett obligatoriskt inslag, ska ha olika omfattning av detta ämne. Utbildningsutskottet (1998/99:UbU3)instämde i regeringens bedömning.
Omfattningen av det obligatoriska kärnämnet Idrott och hälsa blir 100 gymnasiepoäng på samtliga nationella program fr.o.m. den 1 juli 2000. Den kurs, Idrott och hälsa B, som i dag ingår som karaktärsämneskurs på vissa studieinriktningar, ska erbjudas alla elever som ett individuellt val.
Riksdagens beslut med anledning av propositionen innebär bl.a. ett reviderat poängsystem för gymnasieskolan. Antalet gymnasiepoäng är nu ett mått på studieomfattningen av en kurs; en fullständig gymnasieutbildning på ett nationellt eller specialutformat program består av 2 500 gymnasiepoäng. Avsikten är att ange omfattningen av elevernas studier på ett bättre sätt än genom antalet lärarledda undervisningstimmar. Antalet gymnasiepoäng bör i stället enligt propositionen stå i relation till en genomsnittlig arbetsinsats för eleven på ett likartat sätt som systemet för högskolepoäng.
Det är alltså möjligt att disponera tidsresursen på olika sätt i kommunerna. Hur många undervisningstimmar som bör läggas på en specifik kurs för att en viss grupp elever ska kunna uppnå kunskapsmålen måste bedömas utifrån lokala förhållanden och förutsättningar.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.