riskavfall från slaktdjur
Skriftlig fråga 1999/2000:1235 av Lindstedt-Staaf, Ester (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-07-21
- Besvarad
- 2000-08-04
- Anmäld
- 2000-09-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1235
av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till miljöminister Kjell Larsson om riskavfall från slaktdjurSveriges enda anläggning för konvertering av riskavfall från slaktdjur ligger i Stenstorp, belägen olyckligt nog inne bland bebyggelsen. Alternativ har sökts, men man tycker sig inte ha funnit detta alternativ. Det är ju märkligt med tanke på att vårt land har rikligt med obygd. Anläggningen Konvex i Stenstorp har tillstånd att ta hand om 16 000 ton avfall men har inte kapacitet till detta. 5 000 ton riskavfall tas därför om hand i Norge. 1998 ansökte Konvex om tillstånd att öka hanterad mängd slaktavfall till 24 000 ton. Detta avslogs av koncessionsnämnden, eftersom anläggningen ligger inne i samhället, och de boende starkt besväras av stanken.
Enligt nya EU-regler i höst får inte riskavfall fraktas utanför EU. Exporten till Norge måste därför upphöra. Även gränsen för vad som klassas som riskavfall ändras, så att fler delar av djurkroppen räknas som riskavfall. Det gör att mängden riskavfall ökar med 5 000 ton. Det innebär, att Konvex behövde mer än fördubbla sin kapacitet. Problemet är akut.
Jag frågar därför ministern:
Vad gör ministern för att påskynda en lösning av detta problem?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1235 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg
den 4 augusti
Svar på fråga 1999/2000:1235 om riskavfall från slaktdjur
Jordbruksminister Margareta Winberg
Ester Lindstedt-Staaf har frågat vad miljöministern gör för att påskynda en lösning av problemet i fråga om omhändertagandet av det animaliska avfallet i Sverige. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Den 28 mars i år besvarade jag en interpellation i riksdagen i fråga om omhändertagandet och destruktionen av animaliskt avfall. Interpellationen gällde i synnerhet förhållandena beträffande anläggningen i Stenstorp.
I mitt interpellationssvar redogjorde jag bl.a. för de bestämmelser som gäller omhändertagandet av animaliskt avfall. Enligt bestämmelserna ska i princip allt animaliskt avfall, både s.k. högriskavfall, som bl.a. innefattar kadaver, och s.k. lågriskavfall, omhändertas och destrueras i särskilda anläggningar. Det främsta syftet med bestämmelserna om omhändertagande av animaliskt avfall är givetvis att förhindra spridning av smittämnen men är även av betydelse från miljöskyddssynpunkt.
Förutom dessa bestämmelser har dessutom nyligen beslutats gemensamma EG-bestämmelser beträffande s.k. specificerat riskmaterial, som träder i kraft den 1 oktober 2000. Bestämmelserna återfinns i kommissionens beslut 2000/418/EG av den 29 juni 2000 om användning av material som utgör risk när det gäller transmissibel spongiform encefalopati och om ändring av beslut 94/474/EG. Bestämmelserna har tillkommit i syfte att förhindra spridning av BSE-smitta. Enligt beslutet, som inte gäller t.ex. kosmetiska och medicinska produkter eller produkter som inte är avsedda att användas i livsmedel, djurfoder eller gödselmedel, ska sådant riskmaterial destrueras genom företrädesvis förbränning. Beslutet kan på begäran från medlemsstat ändras för att tillåta export av specificerat riskmaterial för förbränning i länder utanför EU och då i enlighet med av kommissionen fastställda villkor.
Jag känner till de problem som frågeställaren redogör för beträffande de särskilda miljöproblem som föreligger i samband med driften av anläggningen i Stenstorp och Koncessionsnämndens för miljöskydd avslag på företagets ansökan om tillstånd att få bearbeta större volymer animaliskt avfall. Koncessionsnämndens beslut har överklagats till regeringen och ärendet är för närvarande under beredning i Regeringskansliet. Avsaknaden av möjligheter i landet att för närvarande kunna bearbeta hela den volym högriskavfall som genereras, innebär att överskjutande volymer måste exporteras till våra grannländer. I interpellationssvaret konstaterade jag att detta är en otillfredsställande lösning som endast på kort sikt är acceptabel. Jag vill återigen understryka att vi själva måste ha möjligheter att ta hand om det animaliska avfallet som genereras i landet. De nyligen beslutade EG-bestämmelserna beträffande specificerat riskavfall aktualiserar frågan ytterligare.
I mitt interpellationssvar lovade jag att ta initiativ till ett möte mellan företrädare för dels berörda departement och myndigheter, dels företrädare för animalieproduktionens organisationer för att diskutera hur hanteringen av det animaliska avfallet ska tillgå i Sverige under hänsynstagande till såväl smitt- som miljöskyddsaspekter. Detta möte genomfördes den 21 juni med tjugotalet deltagare från nämnda myndigheter och organisationer.
Vid mötet betonade jag, vilket jag även gjorde i interpellationsdebatten, att det ytterst är de enskilda djuruppfödarnas och slakterianläggningarnas, dvs. i princip den berörda näringens, ansvar att tillse att det animaliska avfallet omhändertas på ett sätt som är i överensstämmelse med gällande lagstiftning på området. Med utgångspunkt från de diskussionsinlägg som gjordes vid mötet är det också min uppfattning att näringen är införstådd med detta och att man har ambitionen att lösa de problem som föreligger.
Jag håller med frågeställaren som konstaterar att problemet är akut och jag anser således att det är viktigt att det fortast möjligt utarbetas en helhetslösning i fråga om omhändertagandet av det animaliska avfallet, som tar hänsyn till såväl smitt- som miljöskyddsaspekterna. Jag utgår också ifrån att näringen med stöd av berörda myndigheter ska klara av detta.
Intressenter
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.