riksdagens roll i arbetet för mänskliga rättigheter
Skriftlig fråga 2000/01:944 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-03-20
- Besvarad
- 2001-03-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:944
av Carina Hägg (s) till statsrådet Britta Lejon om riksdagens roll i arbetet för mänskliga rättigheterVid FN:s världskonferens 1993 i Wien rekommenderades medlemsstaterna att upprätta nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter. I maj 2000 tillsattes en interdepartemental arbetsgrupp. Därutöver har referensgrupper och olika möten ingått i arbetet. Däremot har man inte knutit politikerna till sig. Nu har arbetsgruppen avslutat sitt uppdrag och Regeringskansliet har gett ut skriften Mänskliga rättigheter i Sverige @ en kartläggning. Syftet med denna kartläggning är att ge en övergripande bild av mänskliga rättigheter i Sverige. Man har kartlagt och analyserat dagens arbete samt analyserat hur man arbetar för att förbättra skyddet av mänskliga rättigheter. Mycket är bra och ger en värdefull information för det framtida arbetet. Det som bekymrar mig är dock att de farhågor som jag framförde inledningsvis tyvärr har besannats. Värdet av politiska partier, demokrati, kommunfullmäktige och riksdag är frånvarande. Ensidigt talar man om statlig och kommunal förvaltning. Man kan vidare i texten läsa: "Den främsta kontrollen för tillvaratagande av fri- och rättigheter utgörs av nationella domstolar". Alltså en betoning av juridiken på demokratins och politikens bekostnad. Det är förvånande att en skrift i detta viktiga ämne från Regeringskansliet har det synsättet.
Jag vill därför fråga statsrådet Britta Lejon:
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att ta till vara riksdagen och dess kapacitet i arbetet för mänskliga rättigheter?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:944 besvarad av statsrådet Britta Lejon
Svar på fråga 2000/01:944 om riksdagens roll i arbetet för mänskliga rättigheter
Statsrådet Britta Lejon
Carina Hägg har frågat mig om vilka åtgärder som jag avser vidta för att ta till vara riksdagen och dess kapacitet i arbetet för mänskliga rättigheter.
Den genomförda kartläggningen (Mänskliga rättigheter i Sverige @ en kartläggning, Ds 2001:10) har pekat på visst åtgärdsbehov huvudsakligen i form av information, utbildning och organisationsåtgärder. Regeringen anser det dock vara av stor vikt att det beredningsarbete, för vilket formerna inte är helt klara, som äger rum kan ske med parlamentarisk medverkan.
Som Carina Hägg påtalade i sin fråga inleddes arbetet inom Regeringskansliet med att upprätta en nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna under våren 2000. Arbetet har sin grund i den rekommendation som FN:s medlemsstater avgav i Wien 1993 i samband med FN:s Världskonferens om mänskliga rättigheter.
I de direktiv till den interdepartementala arbetsgrupp som jag tillsatte angavs vilka olika moment som ska ingå i arbetet med handlingsplanen. Ett första steg i arbetet är att kartlägga och analysera hur svenska myndigheter arbetar i dag för att främja de mänskliga rättigheterna. Ett andra steg består i att granska de organisatoriska aspekterna på Regeringskansliets arbete och vid behov föreslå förändringar. Ett tredje steg består i att @ mot bakgrund av FN:s årtionde för utbildning i mänskliga rättigheter @ se över frågan om utbildning i mänskliga rättigheter.
Steg ett i arbetet är sedan en tid tillbaka klart och har resulterat i skriften Mänskliga rättigheter i Sverige @ en kartläggning, nämnd ovan. Skriften visar bl.a. vilka internationella och nationella åtaganden som Sverige har vad avser mänskliga rättigheter, vilka kontrollmekanismer @ både internationella och nationella @ som finns för mänskliga rättigheter och slutligen hur svenska myndigheter arbetar i dag för att främja och stärka skyddet av mänskliga rättigheter inom vissa områden. Urvalskriterierna för de redovisade områdena är flera: De frågor som lyfts fram har särskilt varit i fokus när Sveriges internationella åtaganden har granskats. Vissa frågor lyfts även fram på grundval av synpunkter från dem som deltar i referensgrupperna. Slutligen kan frågorna ses som en redovisning av vilka förhållanden som råder i det svenska samhället. Områdena som avses är internationellt skydd mot förföljelse och tortyr, barnets rättigheter, skydd mot diskriminering (på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning och funktionshinder), funktionshindrades rättigheter, äldre, boendefrågor, nationella minoriteter, frihetsberövande, rätten till domstolsprövning och religionsfriheten.
De två andra stegen i arbetet med att upprätta en nationell handlingsplan pågår för närvarande. Den interdepartementala arbetsgrupp som tillsattes våren 2000 ser sålunda över frågorna om Regeringskansliets organisation vad avser arbetet med mänskliga rättigheter samt om utbildning i mänskliga rättigheter. En sammanställning av hela arbetet @ där kartläggningen ingår som en del @ kommer att resultera i ett förslag till nationell handlingsplan.
Det unika med hela arbetet är att fyra olika referensgrupper med ca 120 aktörer aktivt deltar med synpunkter på vilket innehåll en framtida handlingsplan kan ha. De har getts möjlighet att inkomma med synpunkter på innehållet i kartläggningen men även på hur FN:s årtionde för utbildning i mänskliga rättigheter kan uppmärksammas i Sverige. I grupperna ingår enskilda organisationer, myndigheter, ombudsmännen, forskare och andra som aktivt arbetar med mänskliga rättigheter.
Under våren kommer jag att återkomma till de politiska partierna för att ge ytterligare information om det arbete som bedrivs och för att diskutera formerna för den parlamentariska medverkan i den fortsatta beredningsprocessen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
