Riksbankens oberoende och socialdemokratiska utspel
Skriftlig fråga 2005/06:1035 av von Sydow, Henrik (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-02-17
- Inlämnad
- 2006-02-17
- Besvarad
- 2006-02-22
- Svar anmält
- 2006-02-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 februari
Fråga 2005/06:1035 av Henrik von Sydow (m) till finansminister Pär Nuder (s)
Riksbankens oberoende och socialdemokratiska utspel
”Det är fullständigt fel.” Så kommenterade Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog (TT den 14 februari) förslaget om möjliga räntehöjningar av Riksbanken. Regeringspartiets utfall mot Riksbanken är dessvärre ett exempel på hur det socialdemokratiska partiet återkommande sätter en ökad press på Riksbankens direktion och därmed riskerar att urholka riksbankens grundlagsfästa oberoende.
Det påstås ibland att den nya penningpolitiska regimen har en bred acceptans hos det politiska etablissemanget. Då glömmer vi att den självständiga Riksbanken aldrig har prövats när den ger tecken på att röra sig uppför räntetrappan för att försvara inflationsmålet. Riksbanken har hittills mest behövt sänka styrräntan. När statsministern auktoritativt uttalade (TT den 18 januari) att ”höjer de räntan så ska det bli intressant att läsa motiveringen” ledde det till att Handelsbanken direkt konstaterade att statsministern dikterar penningpolitiken: ”Det gör det mer komplicerat för Riksbanken att höja aggressivt framöver”, menade HB:s chefsanalytiker Peter Kaplan.
Dagens Industri visar i en kartläggning den 4 januari att den vanligaste kritiken mot Riksbanken från svenska ränteförvaltare är att direktionens beslut styrs av den socialdemokratiska regeringen. Allt detta är ytterst allvarligt och utmanar idéer om demokrati och maktdelning. Vår riksdag har bestämt att penningpolitiken ska föras av en oberoende riksbank. Därför får besluten på Brunkebergstorg inte ens misstänkas styras av utfall från partikansliet på Sveavägen 68.
Hur avser finansministern att klargöra att den socialdemokratiska regeringen inte har en uppfattning om vilken ränta Riksbanken ska sätta?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1035 besvarad av Sven-Erik Österberg
den 22 februari
Svar på fråga 2005/06:1035 om Riksbankens oberoende och socialdemokratiska utspel
Statsrådet Sven-Erik Österberg
Henrik von Sydow har frågat finansministern hur han avser att klargöra att den socialdemokratiska regeringen inte har en uppfattning om vilken ränta Riksbanken ska sätta. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Den 1 januari 1999 stärktes Riksbankens ställning bland annat genom att banken fick ett lagstadgat mål för penningpolitiken. Samtidigt ändrades Riksbankens ledningsstruktur och en direktion inrättades som ska fatta beslut i alla penningpolitiska frågor. Det infördes också ett uttryckligt förbud för myndigheter att bestämma hur Riksbanken ska besluta i frågor som rör penningpolitiken. Dessa regler kompletteras av ett så kallat instruktionsförbud i riksbankslagen. Av denna regel framgår att ledamöter av direktionen inte får söka eller ta emot instruktioner när de fullgör penningpolitiska uppgifter.
Enligt regeringen fanns det två skäl för att öka Riksbankens oberoende (prop. 1997/98:40 Riksbanken ställning). ”För det första kan det specifika trovärdighetsproblemet för penningpolitiken och dess negativa konsekvenser begränsas om statsmakterna gör troligt att avvikelser från prisstabilitetsmålet inte kommer att ske. Den institutionella ramen för penningpolitiken kan bidra till detta. Genom att delegera ansvaret för penningpolitiken till en självständig Riksbank med ett klart angivet prisstabilitetsmål kan politiken ges det långsiktiga perspektiv som skapar förutsättningar för att målet skall vara trovärdigt. För det andra har Sveriges medlemskap i EU medfört att förutsättningarna för penning- och valutapolitiken har förändrats. Som en följd av medlemskapet i EU har Sverige åtagit sig att stärka Riksbankens självständighet.”
De fördelar som fanns när reglerna om en mer självständig riksbank infördes gäller alltjämt. Erfarenheterna av en oberoende riksbank är goda. Penningpolitiken anpassas med utgångspunkt från utsikterna för den svenska inflationsutvecklingen och det råder hög trovärdighet kring prisstabilitetsmålet. Banken har dessutom valt att öppet kommunicera sina beslut genom att offentliggöra protokoll där det framgår om direktionsledamöterna har olika uppfattning.
Man får heller inte glömma att instruktionsförbudet även innefattar att ledamöter av direktionen inte får söka eller ta emot instruktioner när de fullgör penningpolitiska uppgifter. Om en direktionsledamot bryter mot denna regel torde det vara grund för avsättning. Således finns det ett starkt incitament för direktionsledamöter att i sitt beslutsfattande i penningpolitiska frågor inte låta sig styras av utspel från olika aktörer i den samhällsekonomiska debatten.
Det är självfallet ytterst angeläget att instruktionsförbudet upprätthålls, men det är även viktigt att slå vakt om en fri och öppen debatt i alla samhällsfrågor. Den nu aktuella debatten har rört frågan om Riksbanken bör höja räntan eller inte. Riksbanken sätter räntan utifrån vad som är lämpligt för att nå målet för penningpolitiken. Räntan påverkar dock även andra områden såsom arbetsmarknaden, priserna på fastighetsmarknaden och graden av skuldsättning hos hushållen. När det gäller dessa områden, och vid en helhetsbedömning, kan statsråd i och för sig ha en uppfattning om räntenivån. Detta hindrar inte att Riksbanken ska vara oberoende vid utövandet av penningpolitiken.
Riksbankens oberoende innebär inte att den som samhällsinstitution är fredad från debatt. Att medborgarnas valda företrädare kan diskutera politikens utformning är en självklarhet. Ekonomisk politik handlar om en avvägning mellan penningpolitik och finanspolitik. Statsråd och företrädare för de politiska partierna kan självfallet fälla omdömen om penningpolitiken. På motsvarande sätt är det naturligt att Riksbanken kan ha synpunkter på hur finanspolitiken bedrivs. Att hindra några aktörer från att delta i det offentliga samtalet leder till sämre beslut och ett mer slutet samhällsklimat. De penningpolitiska besluten är så välgrundade att de tål att ventileras i en öppen diskussion.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.