reservatsbildningar i jordbruket

Skriftlig fråga 1998/99:611 av Gerdin, Viviann (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-05-07
Anmäld
1999-05-18
Besvarad
1999-05-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:611 av Viviann Gerdin (c) till miljöministern om reservatsbildningar i jordbruket

den 7 maj

 

I budgeten har ytterligare medel ställts till förfogande för olika reservatsbildningar inom skogsbruket, det är tillfredsställande. Från Centerpartiets sida har vi förespråkat att medlen för nyckelbiotoper och naturvårdsavtal skall utökas i relation till naturreservaten. Detta med anledning av att just avsättningen av nyckelbiotoper berör många privata skogsägare, men det ger också större möjligheter till ett mera decentraliserat hänsynstagande för att säkra den biologiska mångfalden.

Ett problem som nu börjat uppstå bl.a. i mitt hemlän Värmland, är att insektsangrepp som finns i reservatskogarna, sprider sig till angränsande skogsbestånd. Det gäller i första hand granbarkborren. Rimligen skall dessa skaderisker tas med i underlaget när ersättningsfrågan behandlas med den aktuelle markägaren.

Enligt vad jag kan utröna så råder det nu delade meningar hos skogsvårdsorganisationen ute i landet, huruvida dessa skaderisker på intilliggande skog skall ingå i ersättningsunderlaget.

Med hänvisning till ovan är min fråga till miljöministern följande:

 

Vad avser ministern att göra för att klarlägga vilka ersättningsregler som gäller när markägares skog drabbas av insektsangrepp som ursprungligen härrör från intilliggande naturreservat?

 

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:611 besvarad av Miljöminister Kjell Larsson

Svar på fråga 1998/99:611 om reservatsbildningar i jordbruket
    Miljöminister Kjell Larsson

den 19 maj

 

Viviann Gerdin har frågat mig om vad jag avser att göra för att klarlägga vilka ersättningsregler som gäller när markägares skog drabbas av insektsangrepp som ursprungligen härrör från intilliggande naturreservat. Eftersom jag är ansvarig för naturvården inom regeringen besvarar jag frågan från ett naturvårdsperspektiv.

Det är glädjande att Viviann Gerdin är nöjd med de avsevärda budgetförstärkningar som har gjorts när det gäller inköp av mark för naturvårdsändamål.

Frågan som jag uppfattar den behandlar två situationer, nämligen dels frågan om ersättning för insektsangrepp till markägare på intilliggande mark, dels frågan om ersättning till markägare inom blivande reservat för eventuella framtida skadeståndsanspråk som kan riktas mot dem. Jag har uppfattat Viviann Gerdins fråga som en fråga om tillämpning av ersättningsbestämmelserna i samband med bildande av naturreservat. Tillämpning av lagstiftning kan jag inte uttala mig om. Det är en fråga för myndigheterna.

Vad jag allmänt kan säga är att det för fastighetsägare eller andra rättsinnehavare finns möjlighet att erhålla ersättning om ett beslut om naturreservat innebär att deras mark tas i anspråk eller att en pågående markanvändning avsevärt försvåras. De närmare förutsättningarna för ersättning anges i miljöbalkens 31 kap. De innebär bl.a. att intrånget skall vara ekonomiskt beräkningsbart och att det fordras ett orsakssamband mellan ingreppet och skadan. Bedömningen av begreppet pågående markanvändning och vad som utgör adekvat orsakssamband måste göras från fall till fall.

Enligt 29 § skogsvårdslagen (1979:429) får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om åtgärder som behövs för att bekämpa insektshärjning eller för att motverka uppkomsten av yngelhärdar av skadeinsekter i skog. Skogsstyrelsen är den myndighet som utfärdar föreskrifter på detta område. Föreskrifterna om insektsbekämpning gäller dock inte om bekämpningen skulle skada naturmiljön i ett biotopskyddsområde eller om sådan bekämpning strider mot föreskrifter eller skötselplan för ett naturreservat. Det är markägaren som har ansvaret för att sådana åtgärder vidtas.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.