religionsfriheten i Turkiet
Skriftlig fråga 2001/02:365 av Pilsäter, Karin (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-12-06
- Anmäld
- 2001-12-11
- Besvarad
- 2001-12-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2001/02:365
av Karin Pilsäter (fp) till utrikesminister Anna Lindh om religionsfriheten i Turkiet"Situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Turkiet är inte tillfredsställande." Så lyder ett vanligt förekommande uttalande om ett av EU:s kandidatländer. Till de allvarligare kränkningarna av de mänskliga rättigheterna hör intoleransen gentemot och förtrycket av landets etniska och religiösa minoriteter. Enligt Europakonventionen ska det stå var och en helt fritt att välja och utöva sin religion. Detta är också något som Turkiet lovade respektera redan i och med Lausannefördraget 1923. Turkiet har även undertecknat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, där religionsfriheten utgör en central och grundläggande fri- och rättighet. Trots detta begås det allvarliga brott mot religionsfriheten i Turkiet. Några exempel är att missionärer och kristna grips, fängslas och ställs inför rätta för sin religions skull. Polisen gör razzior mot kyrkor och församlingar. Kyrkor och kloster förstörs eller tas i besittning för att omvandlas till moskéer, förråd, djurlador etc. Turkiet kandiderar för EU-medlemskap. Respekten för de mänskliga rättigheterna är en grundläggande princip i EU-gemenskapen. Det är av största vikt för såväl EU och dess framtid som för kandidatländernas befolkningar att EU är tydlig med att respekt för de mänskliga rättigheterna är ett villkorslöst krav för medlemskap.
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att Sverige såväl bilateralt som multilateralt via EU på ett än tydligare och aktivt sätt ska verka för att sätta press på Turkiet att erkänna sina minoriteter och omedelbart upphöra med kränkningar av de mänskliga rättigheterna i allmänhet och av religionsfriheten i synnerhet?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:365 besvarad av utrikesminister Anna Lindh
den 13 december
Svar på fråga 2001/02:365 om religionsfriheten i Turkiet
Utrikesminister Anna Lindh
Karin Pilsäter har frågat mig om vilka åtgärder som Sverige vidtar såväl bilateralt som multilateralt via EU för att förmå Turkiet att erkänna sina minoriteter och omedelbart upphöra med kränkningar av de mänskliga rättigheterna i allmänhet och av religionsfriheten i synnerhet.
Jag delar Karin Pilsäters oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet och den intolerans som visas gentemot landets etniska och religiösa minoriteter. Det är riktigt som Karin Pilsäter säger, att Turkiet under 1950 års Europarådskonvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna har åtagit sig att garantera religionsfriheten i Turkiet. Man har dessutom undertecknat, om än inte ratificerat, FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Trots att Turkiet enligt konstitutionen är en sekulär stat begränsas det statliga stödet för religion till sunnimuslimerna. Andra trosinriktningar och samfund tillåts i och för sig verka i landet, men endast vissa religiösa minoriteter är legalt erkända, nämligen armenier, judar och greker (enligt Lausannefördraget 1923).
I EU-kommissionens översynsrapport om Turkiet från den 13 november i år noteras att det glädjande nog finns vissa tecken på ökad tolerans gentemot vissa icke muslimska religiösa samfund. Turkiska myndigheter har givit sitt stöd till vissa ekumeniska evenemang och man har genom ett presidentdekret i somras tillåtit syrisk-ortodoxa turkiska medborgare som emigrerat att återvända till sina gamla boplatser. Vid en EU-resa i år kunde man även konstatera att syrianska präster kunde verka relativt fritt i dessa områden. Sedan december 1999 behövs inte längre tillstånd för att renovera välgörenhetsinstitutioner och religiösa byggnader. Fortfarande får vi dock rapporter om administrativa och praktiska problem. Det är också riktigt att vissa kristna kyrkor alltjämt har problem när det gäller att hävda äganderätt till sina fastigheter. Allvarligt är dessutom att situationen för de icke sunnimuslimska samfunden inte tycks ha förbättrats under den senaste tiden.
Alla människor, även de som tillhör minoriteter, ska givetvis ha möjlighet att fritt utöva sin religion.
Regeringen kommer fortsatt, såväl inom EU som vid bilaterala kontakter och genom direkt stöd till organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, att verka för att Turkiet ska vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra minoriteternas ställning och religionsfriheten i enlighet med internationella åtaganden.
Sverige driver inom EU linjen att Turkiet ska uppfylla alla de krav som finns i EU:s partnerskapsdokument, där det fastslås vilka prioriteringar den turkiska regeringen bör göra för att uppfylla Köpenhamnskriterierna.
I partnerskapsdokumentet ställer EU även en rad krav som kan förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna. Det rör bl.a. krav på ekonomisk och social utveckling, större möjligheter att åtnjuta religionsfrihet, ratificering av FN-konventioner, avskaffande av undantagstillståndet i sydöstra Turkiet och avskaffandet av legala hinder mot utnyttjande av kulturella rättigheter. Från svensk sida har Centret för turkiskt@svenskt samarbete vid generalkonsulatet i Istanbul skapats just för att kunna stödja Turkiets EU-anpassning.
Vi välkomnar de steg som den turkiska regeringen har tagit t.ex. när det gäller konstitutionella reformer, men samtidigt är det viktig att ständigt framhäva att det är den praktiska tillämpningen av lagarna som är avgörande. Sverige kommer både bilateralt och inom EU att fortsatt verka för att ord och handling stämmer överens.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.