Religionsfriheten i Irak

Skriftlig fråga 2015/16:444 av Birgitta Ohlsson (L)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

Varje människa har rätt till religionsfrihet. Denna rätt återfinns i såväl FN-stadgan som i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Religionsfriheten innebär allas rätt att utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst eller andra religiösa sedvänjor. Religionsfriheten skyddar inte bara rätten att tro, utan även rätten att inte tro.

Verkligheten ser dessvärre annorlunda ut. För den kristna minoriteten i Irak blir situationen alltmer akut, inte bara genom hotet från Daish/IS utan även genom att man aktivt motarbetas av den irakiska regeringen. Enligt den irakiska konstitutionen råder det religionsfrihet i landet, men tyvärr är inte så fallet i praktiken eftersom samma konstitution säger att ingen lag får bryta mot islam. De kristna minoriteterna i Irak har efter den USA-ledda invasion och Saddamregimens fall 2003 setts som och kallats svikare, syndare och djävulsdyrkare. Detta har den irakiska shiadominerande regeringen valt att ignorera.

Att tillhöra en religiös minoritet i Irak har under en alltför lång tid varit förknippad med stora risker. Mandéer, assyrier, syrianer, yazidier och kaldéer är några av de minoriteter som utsätts för diskriminering samt politisk och ekonomisk marginalisering – för att inte tala om det omfattande våld och dödande de utsätts för i form av avrättningar, våldtäkter och bortrövanden. Antalet kristna i Irak har de senaste åren sjunkit drastiskt på grund av att de tvingats fly. Förföljelsen av kristna i Irak och andra länder i Mellanöstern är ett brott mot mänskligheten – ett folkmord – som måste uppmärksammas och framför allt stoppas.

Den irakiska regeringen vidtar få åtgärder för att förbättra situationen för landets minoriteter. Snarare tolererar den i olika avseenden orättvisor och övergrepp som dessa minoriteter utsätts för. Att säkerställa sina medborgares säkerhet är en primär uppgift för varje regering.

Liberalerna har under en längre tid verkat för ett lokalt självstyre och fredad zon för kristna minoriteter på Nineveslätten. En plats där dessa grupper skulle kunna leva i fred, utan att bli mördade, diskriminerade och marginaliserade för sin tro.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

På vilket sätt avser utrikesministern att sätta press på den irakiska regeringen så att förföljelsen av och folkmordet på kristna upphör, och religionsfriheten skyddas och efterlevs i praktiken?