Relationen till Iran

Skriftlig fråga 2020/21:1506 av Amineh Kakabaveh (-)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2021-01-27
Överlämnad
2021-01-28
Anmäld
2021-01-29
Svarsdatum
2021-02-03
Sista svarsdatum
2021-02-03
Besvarad
2021-02-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Iran har i över 40 år styrts av en islamistisk diktaturregim. Det är en regim som inte respekterar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. En regim som har bedrivit könsapartheid mot landets kvinnor i över 40 år. Den eftersträvar inte fredliga relationer med grannländerna utan bedriver blodiga krig genom ombud i flera länder, såsom Syrien och Jemen. Men det är också en regim som riktar sina vapen mot den egna befolkningen. Det kan dröja månader innan arbetarna vid olika företag får ut sina löner. När arbetarna strejkar arresteras de och torteras. För ett år sedan slog man ned demonstrationer där folk visade sitt missnöje med regimens sätt att styra landet som kostade över 5 000 människors liv. Under de senaste veckorna har regimen för att undanröja kritik och upprätthålla sin genomkorrumperade ”ordning” börjat urskillningslöst arrestera, anklaga och avrätta människor. Detta har riktats mot landets nationella minoriteter, såsom exempelvis kurder och balucher. Under den allra senaste tiden har över 70 unga kvinnor och män arresterats och fängslats bara i iranska Kurdistan. De är kvinnorättsaktivister, lärare, studenter, miljöaktivister eller ungdomar som bara är frihetstörstande.

Läser man svenska tidningar, lyssnar på radio eller ser på tv och försöker ta reda på vad som händer i Iran är det märkligt tyst. Det är extra märkligt då Iran är en av världens farligaste diktaturer, med yttersta spända förhållanden till flera av sina grannar, till USA och till sin egen befolkning. Gentemot alla dessa motparter driver man ett spel som leder till ökat förtryck av befolkningen och en alltmer aggressiv utrikespolitik. De som just nu drabbas hårdast är de nationella minoriteterna, särskilt kurderna.

I svenska medier har vi kunnat se hur diktatorn Lukasjenko i Belarus låter slå ned demonstrationer och försöker förhindra en demokratisk utveckling. Sådana händelser får publicitet i svenska medier, och Sverige och EU fördömer den belarusiska regimen och inför sanktioner mot landet. Det är självklart riktigt att göra. Men när det gäller den iranska regimen, som i mer år 40 år hållit på att med att tortera, mörda och terrorisera landets befolkning, är Sverige och EU förvånansvärt milda i sin kritik. Man har i 40 år fört vad man kallat en ”kritisk dialog”, som varit helt resultatlös. Sverige och EU har levt i föreställningen att goda ekonomiska förbindelser med tiden skulle få regimen på andra tankar.

Efter 40 år av menings- och resultatlös krävs att Sverige och EU ändrar tonen i dialogen mot den iranska regimens terror mot den egna befolkningen. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Kommer ministern som företrädare för Sverige som enskilt land och inom EU fördöma regimen i Iran och kräva att alla de 70 senast arresterade kurdiska männen och kvinnorna samt alla politiska fångar och samvetsfångar friges omedelbart? 

Svar på skriftlig fråga 2020/21:1506 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)

Utrikesdepartementet Utrikesministern Till riksdagen

Svar på fråga 2020/21:1506 av Amineh Kakabaveh (-) Relationen till Iran och fråga 2020/21:1528 av Anders Österberg (S) Konfiskering och beslagtagning av bahaiers egendomar i Iran

Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag kommer att fördöma regimen i Iran och kräva att de 70 kurder som nyligen arresterats friges omedelbart, liksom andra politiska fångar och samvetsfångar, och om jag som företrädare för Sverige även kommer verka för detta inom EU. Anders Österberg har vidare frågat mig om jag kommer uppmana Iran att se till att bahaierna i Ivel återfår sin egendom. Jag besvarar frågorna samlat.

Som jag nämnt vid tidigare interpellationer och även i svar på flera riksdagsfrågor - bl. a. 44, 50, 142, 273, 325 och 549, 1046 och 1060 under nuvarande riksdagsår - är läget vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran fortsatt mycket allvarligt. UD:s MR-rapport från 2019 om Iran lyfter bland annat diskriminering av etniska och religiösa minoriteter.

Många kurder upplever diskriminering på arbetsmarknaden. Kurdiska aktivister har under de senaste åren gripits, fängslats och avrättats för brott mot rikets säkerhet. Ett antal kurdiska organisationer är förbjudna.

Bahaierna är en särskilt utsatt religiös minoritet. Religionen erkänns inte av Iran och dess utövare trakasseras och frihetsberövas. Även andra grupper, inte minst människorättsförsvarare, har en utsatt situation i Iran.

De senaste uppgifterna om massarresteringar, och konfiskering av egendom som drabbat individer från etniska och religiösa minoriteter är alarmerande.

Sveriges ambassadör för mänskliga rättigheter, Annika Ben David, har uttalat sig om bahaiernas situation i sociala medier så sent som den 1 februari.

Skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter är central i Sveriges relation med Iran. Regeringen lyfter regelbundet dessa frågor i bilaterala kontakter på olika nivåer, inklusive i mina samtal med utrikesminister Zarif.

Vi har också ett nära samarbete inom EU, med samordnade åtgärder och gemensamma uttalanden. Sverige har argumenterat för att en EU-delegation upprättas i Teheran. Det skulle göra dialogen mellan EU och Iran, om bland annat mänskliga rättigheter, mer effektiv.

Stockholm den 3 februari 2021

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.