rekvisitet sexuellt utnyttjande

Skriftlig fråga 2003/04:1365 av Hoffmann, Ulla (v)

den 22 juni

Fråga 2003/04:1365

av Ulla Hoffmann (v) till justitieminister Thomas Bodström om rekvisitet sexuellt utnyttjande

Hur samhället ser på kvinnors sexualitet och integritet avspeglas bland annat i lagstiftningen kring sexualbrott. Den senaste tidens uppmärksammade domar i mål om våldtäkt och sexuellt utnyttjande av, ofta unga kvinnor, har visat att lagstiftningen inte går i takt med det allmänna rättsmedvetandet. "Omständigheter" som hur kvinnan var klädd, hur hon betedde sig, om hon var tillräckligt eller otillräckligt berusad, om hon kände förövaren och frivilligt gick in i den bil hon senare skulle bli våldtagen i har haft en avgörande betydelse för om våldtäkten skulle bedömas som "mindre grov". I lagrådsremissen om sexualbrottslagstiftning som överlämnats till lagrådet står i våldtäktsparagrafens andra stycke: "Detsamma gäller den som med en person genomför en sådan sexuell handling som avses i första stycket (våldtäkt) genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annat liknande förhållande eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd." Om det går att otillbörligt utnyttja en kvinna sexuellt måste regeringen anse att det finns ett tillbörligt sexuellt utnyttjande av en kvinna. Att utnyttja någon otillbörligt är enligt ordboken en oacceptabel handling med hänsyn till rimliga sociala eller moraliska normer. Att utnyttja någon tillbörligt betyder att någon utnyttjas skäligt. Att föreslå, som regeringen gör i förslaget till ny sexbrottslagstiftning, att det finns ett skäligt eller tillbörligt sätt att utnyttja kvinnors kroppar är cyniskt. Min fråga till statsrådet är därför:

Vad avser statsrådet att göra för att klargöra vad ett otillbörligt respektive tillbörligt sexuellt utnyttjande av kvinnors kroppar är och under vilka omständigheter ett tillbörligt utnyttjande kan ske?