reglerna för vapenattrapper
Skriftlig fråga 2000/01:687 av Oscarsson, Mikael (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-14
- Anmäld
- 2001-02-20
- Besvarad
- 2001-02-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:687
av Mikael Oscarsson (kd) till justitieminister Thomas Bodström om reglerna för vapenattrapperI flera teknikbutiker och via postorder kan man köpa en komplett rånarutrustning. Det handlar om rånarluvor och vapenattrapper, s.k. soft air guns.
Inte ens en duktig och erfaren polis kan se skillnad på en riktig pistol och en soft air gun förrän man kommer riktigt nära eller håller i den, menar företrädare för Stockholmspolisens vapengrupp. Attrapperna t.o.m. laddas som riktiga vapen med mantelrörelse, s.k. blow back.
Samtliga vapen är försedda med en 18-årsgräns, men frågan är om den efterlevs. Det är just soft air guns som tonåringar beväpnar sig med när de utför s.k. ungdomsrån, där de rånar jämnåriga på mobiltelefoner och kontanter.
I USA är reglerna mot soft air guns mycket hårdare än i Sverige. Där måste attrapperna vara knallröda eller knallgula. Ertappas man i USA med ett vapen med det utseende som de har i Sverige kan man gripas för olaga vapeninnehav, vilket medför fängelsestraff.
Avser justitieministern att vidta åtgärder för att skärpa reglerna mot vapenattrapper, så att exempelvis soft air guns ska bli lättare att skilja från riktiga pistoler?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:687 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
Svar på fråga 2000/01:687 om reglerna för vapenattrapper
Justitieminister Thomas Bodström
Mikael Oscarsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att skärpa reglerna mot vapenattrapper, så att exempelvis s.k. soft air guns blir lättare att skilja från riktiga pistoler.
Vapenattrapper kan sägas utgöra efterbildningar som inte är, och i princip inte heller kan göras om till, brukbara skjutvapen. Vissa vapenattrapper utgör emellertid fungerande skjutvapen och faller då under vapenlagens bestämmelser. Så är exempelvis fallet med s.k. soft air guns som särskilt nämns i frågan. För sådana vapen gäller således att de inte utan tillstånd får innehas av personer under 18 år.
Jag delar Mikael Oscarssons uppfattning att förekomsten av vapenattrapper utgör ett problem. En del vapenattrapper är till det yttre mycket lika ordinära handeldvapen och detta har lett till incidenter där polis uppfattat vapnen som ett allvarligt hot och stått i begrepp att använda sina tjänstevapen i nödvärn. Risken att de ska komma till användning vid rån och annan liknande brottslighet är också stor.
Frågan om en reglering av vapenattrapper har varit uppe till behandling vid åtskilliga tillfällen. I direktiven till 1995 års vapenutredning uttalades att förekomsten av s.k. soft air guns gav anledning att på nytt överväga om någon form av reglering av tillhandahållandet av vapenattrapper borde införas. Utredningen fann det inte motiverat att föreslå något generellt förbud mot att inneha eller saluhålla vapenattrapper m.m., bl.a. med hänsyn till svårigheterna att på ett lämpligt sätt avgränsa det förbjudna området. Utredningen föreslog emellertid att det förbjudna området för innehav enligt knivförbudslagen skulle utvidgas till att gälla även föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid hot om brott mot liv eller hälsa (SOU 1996:50, Förbud mot vapen på allmän plats m.m.). I propositionen En skärpt vapenlagstiftning (prop. 1999/2000:27) uttalade regeringen att man, i likhet med utredningen, insåg svårigheterna med att utforma ett generellt förbud, inte minst med tanke på avgränsningsproblematiken. Regeringen menade emellertid att det är angeläget att söka begränsa förekomsten av vapenattrapper och liknande föremål och att frågan om åtgärder för att uppnå detta därför borde bli föremål för fortsatt övervägande.
Jag delar uppfattningen att det finns behov av att överväga frågan vidare utifrån de utgångspunkter som regeringen då framförde. Jag kommer därför att återkomma i frågan.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.