regeringens sysselsättningsmål
Skriftlig fråga 2001/02:140 av Johanssonl, Carl-Axel (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-10-31
- Besvarad
- 2001-11-12
- Anmäld
- 2001-11-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 oktober
Fråga 2001/02:140
av Carl-Axel Johansson (m) till finansminister Bosse Ringholm om regeringens sysselsättningsmålRegeringens mål för sysselsättningsgraden anges till 80 %. Vidare noteras, i den nu framlagda budgetpropositionen, att man i juli 2001 var mycket nära detta genom en sysselsättningsgrad på 79,9 %.
Om man med sysselsättningsgrad menar människor i arbete, och därmed räknar bort de som är sjukskrivna är bilden en helt annan. I synnerhet som de långa sjukskrivningarna ökar kraftigt.
År 2000 var antalet sysselsatta 77,0 % varav 6,3 % var sjukskrivna, vilket innebär att 70,7 % var i arbete. Prognosen för 2004 pekar på att 76,9 % är sysselsatta, men att andelen sjukskrivna ökat till 7,5 %. Detta innebär att endast 69,4 % av befolkningen mellan 20@64 år kommer att vara i arbete år 2004.
Detta måste bedömas som en mycket kraftig avvikelse från det uppsatta målet. Detta innebär att statens utgifter för sjukpenning och rehabilitering kommer att öka avsevärt, men även kostnaderna för en stigande arbetslöshet, vilket nu synes ske i det rådande konjukturläget.
Vilka åtgärder ämnar finansministern vidta för att revidera budgeten för att bemöta denna utveckling?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:140 besvarad av finansminister Bosse Ringholm
Svar på fråga 2001/02:140 om regeringens sysselsättningsmål
Finansminister Bosse Ringholm
Frågan avser regeringens sysselsättningsmål, ökade utgifter för sjukpenning och rehabilitering samt kostnader för en stigande arbetslöshet vid ett sämre konjunkturläge.
Regeringens mål för sysselsättningen är att 80 % av befolkningen i åldern 20@64 år ska vara reguljärt sysselsatta år 2004. Med reguljärt sysselsatta avses sysselsatta exklusive deltagare i de arbetsmarknadspolitiska programmen anställningsstöd, offentligt tillfälligt arbete samt de som uppbär bidrag för start av näringsverksamhet. År 2000 var den reguljära sysselsättningsgraden 77,2 %.
I budgetpropositionen för 2002 beräknades den reguljära sysselsättningsgraden uppgå till 78,3 % år 2004, dvs. något under regeringens mål. I ett högtillväxtscenario där arbetsmarknaden antas fungera bättre än vad som förutses i basalternativet uppnås sysselsättningsmålet år 2004.
Regeringen ser mycket allvarligt på utvecklingen inom ohälsoområdet, framför allt ur ett mänskligt men också från ett mer långsiktigt ekonomiskt perspektiv. Mot bakgrund av den kraftiga ökningen av kostnaderna för sjukpenning och rehabilitering som redovisas i budgetpropositionen anser regeringen att kraftfulla åtgärder behövs för att motverka den ogynnsamma utvecklingen.
Ett brett spektrum av förslag till åtgärder har tagits fram. Åtgärderna ingår i en sammanhållen strategisk satsning för förbättrade arbetsvillkor och ökad hälsa i arbetslivet. Målet är att få till stånd en god utveckling vad gäller antalet personer "i arbete". Programmet i elva punkter omfattar åtgärder för att förebygga ohälsa i arbetslivet, rehabilitera dem som drabbats, samt vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården. Syftet är att sätta individen i centrum och att göra arbetsgivarens ansvar tydligare. Programmet finns beskrivet i sin helhet i Faktablad Budget 2002, daterat den 20 september 2001. Senast i december i år ska HpH-utredningen lämna förslag till åtgärder på längre sikt.
Det är ännu för tidigt att säga vilka effekterna på arbetslösheten blir av den senaste tidens händelser. Regeringen följer löpande arbetsmarknadsläget och har beredskap för att vidta åtgärder om så skulle visa sig nödvändigt. Nyligen lämnades ett uppdrag till AMS att etablera en samordningsgrupp inom AMV som syftar till ett effektivt utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska resurserna. Regeringens beredskap att vidta åtgärder om så skulle behövas är god.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.