Regeringens strategi för utvecklingssamarbete med Palestina

Skriftlig fråga 2019/20:1900 av Björn Söder (SD)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

I sin nyligen antagna strategi för utvecklingssamarbete med Palestina 2020–2024, där man vill avsätta ytterligare 1 500 miljoner kronor av svenska skattebetalares pengar, beskyller Sveriges regering Israel för brister i respekt för folkrätten, inklusive den humanitära rätten, och för att Palestinska myndigheten har svårt att möta sin befolknings behov.

Man skriver att ”kvinnor och flickor är utsatta för ockupationsmaktens våldsyttringar, demolering av hus, förhindrande av familjeåterföreningar och begränsningar av rörelsefriheten”.

Att mer eller mindre skylla alla Palestinas tillkortakommanden på Israel och ”ockupation” är inte bara historielöst och felaktigt. Det är grovt lögnaktigt och fortsätter förstöra Sveriges relation till den enda demokratiska staten i sitt område – Israel.

Det palestinska narrativ som regeringen i sin strategi framhåller är ett falsarium, och man spelar den palestinska antisemitismen rätt i händerna genom att använda sig av samma språkbruk, till exempel att man benämner Israel som ”ockupationsmakten”.

I strategin skriver regeringen vidare:

”Verksamheten syftar till att bidra till att få till stånd ett demokratiskt, självständigt, sammanhängande och livskraftigt Palestina som existerar sida vid sida med Israel i fred och säkerhet, med 1967 års gränser som utgångspunkt och med Jerusalem som en huvudstad för två stater.”

Menar regeringen att man som utgångspunkt ska ha de krigsstilleståndslinjer som gällde 1949–1967 och därmed legitimera den arabiska ockupation som rådde efter frihetskrigets slut 1949, då Jordanien flyttade sin gräns och inkluderade Judeén, Samarien och östra Jerusalem i sin egen stat? Jordanien fördrev därefter alla judar, beslagtog judarnas bostäder och mark, utplånade 58 synagogor samt historiska judiska minnesmärken och använde de judiska gravstenarna vid Oljeberget/Olivberget till byggnadsmaterial i vägar för att fullfölja förnedringen.

Både utrikesministern liksom andra av hennes kollegor i regeringen är flitiga med att använda begreppet ”ockupation” när det gäller Israels erövring av sina, enligt San Remo-avtalet, berättigade områden från tidigare ockuperande arabstater.

Med anledning av hur regeringen uttrycker sig i strategin vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Drar ministern slutsatsen att regeringens strategi för utvecklingssamarbete med Palestina gynnar Sveriges relation till Israel?