Regeringens stöd till det iranska folket

Skriftlig fråga 2025/26:795 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Den islamiska republiken Iran utgör i dag det otvivelaktigt största och mest destabiliserande säkerhetshotet i hela Mellanöstern. Som en central aktör och nära allierad till andra auktoritära skurkstater, inte minst Ryssland och Nordkorea, driver regimen en aggressiv expansionspolitik genom ett nätverk av terrorproxygrupper som Hizbollah, Hamas, Huthirörelsen och flera shiitiska miliser i Irak och Syrien. Denna politik hotar inte bara regional stabilitet utan också den globala säkerhetsordningen och energiförsörjningen.

Samtidigt är det en brutal terrorregim som bara under ett par dagar i januari har dödat minst 40 000–50 000 av sina egna medborgare genom massakrer, massavrättningar, tortyr, offentliga hängningar och systematiskt förtryck. Den kränker på ett grovt och fortlöpande sätt de mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, inte minst kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och religionsfrihet, och bedriver aktivt spionage på svensk mark samt finansierar och understöder grov organiserad brottslighet och gängkriminella på våra egna gator. Detta utgör ett direkt hot mot svensk säkerhet och samhällsstabilitet.

Trots denna verklighet var det under söndagens partiledardebatt enbart Jimmie Åkesson som tydligt, utan reservationer och med moralisk klarhet, ställde sig bakom USA:s och Israels agerande mot regimen till försvar för det iranska folket.

Det är av avgörande vikt att Sverige nu tar ett tydligt och principfast ledarskap genom att fullt ut stödja ett maximalt tryck mot den iranska regimen; diplomatiskt, ekonomiskt och politiskt. Ett sådant ställningstagande är inte bara en fråga om moral och solidaritet med det iranska folket som kämpar för frihet, utan en nödvändighet för att skydda svensk säkerhet, motverka terrorism och försvara den internationella regelbaserade ordningen.

Mot bakgrund av ovanstående önskas utrikesminister Maria Malmer Stenergard svara på följande fråga:

Varför kan inte regeringen tydligare, mer principfast och utan kompromisser ställa sig på det iranska folkets sida för att försvara universella fri- och rättigheter och maximera trycket på regimen?