regeringens regionalpolitik
Skriftlig fråga 1998/99:151 av Stenberg, Hans (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-12-04
- Anmäld
- 1998-12-07
- Besvarad
- 1998-12-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 4 december
I våras antog riksdagen den socialdemokratiska regeringens regionalpolitiska proposition. I den finns utmärkta skrivningar med krav på myndigheterna att ta regionala hänsyn och vikten av att ha en helhetssyn när organisationsstrukturen utformas inom det statliga området. När nu befolkningsomflyttningen från det övriga landet till storstadsregionerna går i allt snabbare takt är det viktigt att staten agerar som en motvikt och strävar efter att sprida sin verksamhet över landet.
Tyvärr verkar vissa statliga myndigheter helt bortse från de här kraven från regering och riksdag. I stället för att agera i enlighet med dessa direktiv, försöker man att centralisera så mycket som möjligt av sin verksamhet till storstadsregionerna.
En bra värdemätare på vilket värde det regionalpolitiska beslutet har i praktiken kommer vi att få när Luftfartsverkets styrelse den 10 december fattar beslut om flygledningskontrollens framtida organisation. Om verksledningens förslag att flytta områdeskontrollen från Sundsvall genomförs innebär det att 40 kvalificerade arbetstillfällen flyttas från en mycket svårt utsatt region till ett storstadsområde.
Mot den här bakgrunden vill jag fråga näringsministern vilka åtgärder han avser att vidta om det visar sig att statliga myndigheter fortsätter att koncentrera sin verksamhet till storstadsregionerna och därmed i praktiken motarbetar regeringens regionalpolitik.
Svar på skriftlig fråga 1998/99:151 besvarad av
- Näringsminister Björn Rosengren
den 9 december
Hans Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta om det visar sig att statliga myndigheter fortsätter att koncentrera sin verksamhet till storstäderna och därmed i praktiken motarbetar regeringens regionalpolitik.
Den direkta bakgrunden till Hans Stenbergs fråga är att Luftfartsverkets styrelse väntas besluta om flygledningskontrollens framtida organisation den 10 december. Beslutet kan komma att innebära att Luftfartsverket flyttar flygledningsverksamheten för det övre luftrummet från Midlanda i Timrå kommun och koncentrerar den till Arlanda och Sturup.
Hans Stenberg hänvisar också till att regeringen i den regionalpolitiska propositionen (1997/98:62) uttalat en avsikt att förtydliga kravet på regionala hänsynstaganden för myndigheter. Ett arbete med detta syfte har sedan dess påbörjats inom Regeringskansliet. Som nämndes i propositionen är avsikten bl.a. annat att myndigheter skall styras till att samråda med andra myndigheter och söka samverkanslösningar vid föreslagna organisationsförändringar.
För att underlätta sådana gemensamma ställningstaganden är det regeringens avsikt att lämna ett uppdrag till Statskontoret att kartlägga organisationen av de statliga verksamheterna och följa de förändringar som sker. Med ett sådant underlag kommer myndigheter och verk att ha lättare att ta hänsyn till helhetsbilden när det gäller statlig sysselsättning i en region. Det blir också lättare för myndigheter och verk att finna möjligheter att minska sina utgifter genom samarbeten kring exempelvis lokaler och administrativa funktioner. Ser man dessa möjligheter kan besparingar göras utan att verksamhetens omfattning behöver påverkas lika mycket som annars vore fallet.
I det aktuella fallet om Luftfartsverket gäller att verksstyrelsens beslut om lokaliseringen av flygledningsverksamheten för det övre luftrummet är nära förestående. Det är Luftfartsverkets ansvar att fatta beslut om sin organisation och jag utgår från att styrelsen i samband med sitt beslut kommer att redovisa den regionalpolitiska bedömning som gjorts. Detta har jag framfört till Luftfartsverkets generaldirektör i ett brev den 9 december 1998.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.