Regeringens nya position om flytträtten
Skriftlig fråga 2019/20:132 av Dennis Dioukarev (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-10-09
- Överlämnad
- 2019-10-10
- Anmäld
- 2019-10-11
- Svarsdatum
- 2019-10-16
- Sista svarsdatum
- 2019-10-16
- Besvarad
- 2019-10-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Regeringen föreslår i propositionen En effektivare flytträtt av försäkringssparande att försäkringsföretagen ska få ta ut en avgift för oamorterade anskaffningskostnader i upp till tio år. Exempel på anskaffningskostnader är provision till försäkringsförmedlare eller ersättning till försäkringsföretagets egen säljkår. Flyttavgifterna kommer fortsatt att ligga kvar på höga nivåer med regeringens proposition, och det finns fler argument i sak emot regeringens nya linje, men jag vill fokusera frågeställningen till statsrådet kring vad som föranledde positionsförflyttningen.
Initialt föreslog regeringen att rätten att ta ut avgift för anskaffningskostnader skulle begränsas till fem år efter det att försäkringsavtalet ingicks. Nu backar man alltså och föreslår tio år i stället och ställer sig därmed på försäkringsbranschens sida, vilket uppmärksammats i medierna. Det uppfattas av många som ett svek mot landets småsparare eller i bästa fall som ett slag i luften.
Min fråga till statsrådet Per Bolund är följande:
Varför går regeringen emot sitt ursprungliga förslag och Konkurrensverkets rekommendation om tidsbegränsning på fem år?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:132 besvarad av Statsrådet Per Bolund (MP)
Fi2019/03425/FPM
Finansdepartementet
Finansmarknads- och bostadsministern
biträdande finansministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:132 av Dennis Dioukarev (SD)
Regeringens nya position om flytträtten
Dennis Dioukarev har frågat mig varför regeringen i propositionen om effektivare flytträtt går emot sitt ursprungliga förslag i promemorian och Konkurrensverkets rekommendation om en tidsbegränsning på fem år från avtalets ingående när det gäller möjligheten för försäkringsföretag att ta ut avgift för kvarstående anskaffningskostnader.
Syftet med remissförfarandet är just att fånga upp om det finns delar av ett förslag som behöver justeras. I detta fall betonade Finansinspektionen och Svenska Aktuarieföreningen i sina remissvar att en tidsbegränsning om fem år är för kort och oförenlig med de avräkningsmodeller som försäkringsföretagen vanligen använder sig av. Svenska Aktuarieföreningen påpekade bl.a. att det kan ta 10–15 år innan ett försäkringsavtal kan räknas hem ekonomiskt.
Den bärande tanken med förslagen i propositionen är att en försäkringstagare vid ett återköp eller en flytt ska få det belopp som han eller hon är berättigad till, dvs. de värden i försäkringsföretaget som försäkringen så långt gett upphov till med avdrag för rimliga kostnader som återköpet eller flytten faktiskt innebär för företaget och de övriga i försäkringstagarkollektivet. Med en alltför kort tidsbegränsning finns en påtaglig risk att de kvarstående kostnaderna kommer att övervältras på de kvarvarande försäkringstagarna.
Stockholm den 16 oktober 2019
Per Bolund
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.