Regeringens agerande avseende covid-19-pandemin

Skriftlig fråga 2020/21:1630 av Camilla Waltersson Grönvall (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Regeringen har alltid det yttersta ansvaret. Coronakommissionen slog i sitt delbetänkande fast att denna och tidigare regeringar bär ansvaret för de strukturella bristerna inom äldreomsorgen. Regeringen styr riket, och Coronakommissionen betonade att ”den enskilt viktigaste faktorn bakom den stora smittspridningen och det höga antalet döda i äldreomsorgen högst sannolikt är den allmänna smittspridningen i samhället”.

Sett i ljuset av detta är den aktuella danska expertanalysen Håndteringen af covid-19 i foråret 2020 mycket intressant. Socialminister Lena Hallengren brukar alltid svara att det är för tidigt att utvärdera regeringens hantering av covid-19-pandemin, men denna rapport har fokus på den allra första fasen av pandemin fram till april månad 2020. Den kan redan analyseras, och vi kan gemensamt dra viktiga lärdomar.

Resultaten av forskarnas rapport är inte smickrande för den svenska regeringen. Det slås fast att såväl den danska som den norska regeringen snabbt lade om sina länders strategier för att försöka stoppa smittspridningen, medan den svenska regeringen tog färre initiativ och i stället följde Folkhälsomyndighetens strategi som i allt väsentligt följde hur man tidigare planerat att hantera en pandemi.

Där Sverige avviker från de andra undersökta länderna – Danmark, Norge och Tyskland – är när det gäller regeringens agerande, den övergripande strategin att bekämpa viruset som orsakar covid-19 samt myndigheternas roll och agerande. I alla de tre andra undersökta länderna tog regeringen snabbt ledningen, medan regeringen i Sverige i högre grad höll sig i bakgrunden.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Vilka slutsatser är ministern beredd att dra avseende sitt eget och regeringens ansvar för den mycket omfattande smittspridningen och de höga dödstalen i Sverige jämfört med i Norge och Danmark?