regelverket för tandvård
Skriftlig fråga 1999/2000:122 av Carlson, Leif (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-10-29
- Anmäld
- 1999-11-02
- Besvarad
- 1999-11-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:122
av Leif Carlson (m) till statsrådet Ingela Thalén om regelverket för tandvårdI ett av våra landstings specialtandvårdskliniker har den ende specialtandläkaren blivit långvarigt sjukskriven och en allmäntandläkare tjänstgör. Det finns en pensionerad övertandläkare som skulle kunna vikariera. Regelverket för tandläkarvård är sådant att förvisso kan landstinget anställa honom, men vare sig försäkringskassan eller Riksförsäkringsverket (RFV) kan då bevilja någon dispens för att medge rätt till behandlingsersättning till landstinget från försäkringen. Man får alltså ingen ersättningen om man vikariatsanställer den pensionerade övertandläkaren. I sista hand medför reglerna alltså att patienterna kommer i kläm och inte får behövlig behandling.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att snabbt agera för en lagändring?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:122 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 1999/2000:122 om regelverket för tandvård
Socialminister Lars Engqvist
Leif Carlson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att snabbt agera för en lagändring vad gäller åldersgränsen på 65 år för rätt till tandvårdsersättning från försäkringskassan.
Frågan är ställd med anledning av att regelverket för det reformerade tandvårdsstöd, som trädde i kraft den 1 januari 1999, innebär att tandvårdsersättning fr.o.m. den 1 januari 2000 inte längre lämnas för tandvård som utförs av tandläkare och tandhygienister som fyllt 65 år. Leif Carlson visar med ett exempel från ett landsting vilka konsekvenser detta kan medföra när den ende specialisttandläkaren blivit långtidssjukskriven och den enda möjliga vikarien är en pensionerad övertandläkare.
Frågan om rätt till tandvårdsersättning är reglerad i 2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Härvid anges bl.a. att ersättning lämnas endast om tandvården utförts av en legitimerad tandläkare eller legitimerad tandhygienist som inte har fyllt 65 år. I regeringens proposition 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd angavs som skäl för att införa denna åldersgräns att det är rimligt att den åldersgräns som följer av den allmänna pensionsåldern ska gälla som villkor för tandvårdsersättning. Vidare angavs att denna åldersgräns inte leder till att brist uppstår på tandläkare och tandhygienister samt att åtgärden underlättar de yngre tandläkarnas och tandhygienisternas möjligheter att utöva sina yrken i större utsträckning än vad som varit fallet.
Socialutskottet ställde sig bakom förslaget om en 65-årsgräns för tandläkare och tandhygienister, men framhöll bl.a. att det finns anledning för regeringen att överväga frågan på nytt med anledning av pensionsreformen.
Jag är medveten om att den fr.o.m. år 2000 gällande åldersgränsen 65 år för tandläkares och tandhygienisters rätt till tandvårdsersättning kan skapa problem i vissa speciella fall, men är inte beredd att nu föreslå någon omedelbar förändring av bestämmelserna. Jag vill i anslutning härtill understryka att för att i möjligaste mån förhindra och mildra de negativa konsekvenserna av denna förändring för berörda patienter och vårdgivare, har övergångsvisa regler gällt under år 1999.
Avslutningsvis vill jag dock framhålla att om regeringens planer på att införa rätt att kvarstå i arbete upp till 67 år kommer att förverkligas, är jag @ i linje med vad socialutskottet framhållit @ beredd att förelägga riksdagen förslag om att anpassa rätten till tandvårdsersättning till den åldersgränsen.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.