Regelverk för biståndsprojekt
Skriftlig fråga 2011/12:545 av Forslund, Kenneth G (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2012-04-24
- Inlämnad
- 2012-04-24
- Besvarad
- 2012-05-03
- Svar anmält
- 2012-05-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2011/12:545 Regelverk för biståndsprojekt
av Kenneth G Forslund (S)
till statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Enligt uppgifter i tidningen Riksdag & Departement nr 10/2012 har Utrikesdepartementet genomfört biståndsprojekt i Lesotho där upphandlingar inte har följt gällande regelverk. UD ska vidare ha fattat beslut om genomförande utan fullgoda budgetunderlag. Enligt samma tidning säger biståndsministern att det är ”olyckligt att det tycks ha funnits två olika regelverk som har styrt biståndet” med syftning till att mer strikta regler gällt på Sida än på UD.
Mot bakgrund av ovanstående frågar jag statsrådet på vilket sätt en situation med olika regelverk för olika aktörer har kunnat uppstå.
Svar på skriftlig fråga 2011/12:545 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson
Svar på fråga
2011/12:545 Regelverk för biståndsprojekt
Statsrådet Gunilla Carlsson
Kenneth G Forslund har frågat mig på vilket sätt en situation med olika regelverk för olika aktörer har kunnat uppstå.
Alltsedan jag tillträdde som biståndsminister har jag verkat för att skapa ordning och reda och för att förtydliga styrningen av biståndet. Min målsättning är att vi ska få ett effektivare och mer resultatorienterat bistånd som präglas av öppenhet och transparens. Detta gäller för hela det svenska biståndet, både för det bistånd som Sida hanterar och för det som UD hanterar.
Riksrevisionen genomförde 2010 en förstudie på frågeställningen Har UD en effektiv hantering av bidrag från biståndsanslagen. Denna pekade på flera brister inom departementets biståndshantering. Bland annat exemplifierades dessa brister med att regeringens betoning på resultatstyrning inom biståndet bara i begränsad utsträckning rört UD, att administrationen kring bidragshantering varit ostrukturerad, att det saknats övergripande strategier för samarbetet med andra organisationer än de multilaterala, och att UD:s styrdokument verkat svagare än Sidas vad gäller processer och rutiner för riskbedömning och riskhantering.
För mig som biståndsminister har det varit angeläget att åtgärda de brister som Riksrevisionen pekat på. Ordning och reda i UD:s bidragshantering är inte enbart en fråga om att motverka korruption och höja kvaliteten. Det är också en förutsättning för att dels kunna ge regeringen goda beslutsunderlag för övergripande styrning av biståndsmedlen, dels för att regeringen ska kunna ge riksdagen en fullgod återrapportering av de resultat som uppnås i biståndet.
Därför har vi under mina år som biståndsminister arbetat hårt för att kontinuerligt förbättra system och regelverk kring hantering av biståndsmedel, både inom Sida och UD.
Mot bakgrund av tidigare brister genomför Sida för närvarande en rad åtgärder för att förbättra sin interna styrning och kontroll.
På UD pågår ett arbete för att fortsätta att utveckla och stärka processerna inom UD:s bidragshantering. Detta innebär bland annat att UD har utvecklat interna riktlinjer, handledningar och rutiner kring bidragshantering väsentligt. I april 2011 fastställdes även en mer detaljerad vägledning för rutiner kring bidragshanteringen för hela Regeringskansliet. Denna tydliggör rollfördelningen mellan Sida och UD.
Vidare har nya mallar tagits fram för bedömning inför beslut om stöd till insatser och för bedömning vid avslutade insatser. Mallarna lägger stor vikt kring mål, resultat och riskbedömning. Det har genomförts interna seminarier om risker, mål och resultat i bidragshanteringen som syftar till att stärka förmågan att identifiera risker och åtgärder som kan vidtas.
Vi står också i begrepp att ta fram skärpta styrdokument där det på ett tydligt sätt ska framgå vad regeringen prioriterar inom ramen för det bistånd som UD hanterar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.