Regelsystem kring kostnadsfördelning mellan stat och kommun
Skriftlig fråga 2005/06:1784 av Ertsborn, Jan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-06-09
- Inlämnad
- 2006-06-09
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2006-06-16
- Svar anmält
- 2006-06-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 9 juni
Fråga 2005/06:1784 av Jan Ertsborn (fp) till socialminister Berit Andnor (s)
Regelsystem kring kostnadsfördelning mellan stat och kommun
I medierna kan vi just nu läsa om tre gravt utvecklingsstörda personer som bott tillsammans i 33 år i ett gruppboende i Österåkers kommun och som nu tvingas att dela på sig. Orsaken till detta är att kommunen beslutat sig för att lägga ned gruppboendet och i stället placera dessa tre personer i var sitt boende. Såväl personerna själva som deras anhöriga protesterar och kräver ett fortsatt gemensamt boende. De har ju levt ihop ända sedan femårsåldern och kan sägas utgöra ett slags familj.
Motiven från kommunen förefaller konstruerade, bland annat anges att skälet är att var och en av dem måste ha sin egen toalett.
I verkligheten tycks det vara kostnader det handlar om. Med ett personligt boende och med personliga assistenter kommer en hel del av kommunens nuvarande kostnader att i stället falla på staten genom Försäkringskassan. Kommunen tjänar och staten förlorar.
Min fråga till ministern:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att utvecklingsstörda personers boende och livskvalitet inte påverkas av regelsystem som gör att en del av det offentliga (i detta fall en kommun) försämrar förhållandena på grund av att kostnader kan övervältras på en annan del av det offentliga (i detta fall staten)?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1784 besvarad av Berit Andnor
Svar på fråga 2005/06:1784 om regelsystem kring kostnadsfördelning mellan stat och kommun
Socialminister Berit Andnor
Jan Ertsborn har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att utvecklingsstörda personers boende och livskvalitet inte påverkas av regelsystem som gör att en del av det offentliga (i detta fall kommun) försämrar förhållandena på grund av att kostnader kan övervältras på en annan del av det offentliga (i detta fall staten).
Inledningsvis vill jag framhålla att kommuner som tvingar på människor med funktionshinder stöd som de inte vill ha följer inte lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Insatser enligt LSS ska främja människors jämlikhet i levnadsvillkor och fulla delaktighet i samhällslivet. Intentionerna är att personer med funktionshinder ska få möjlighet att leva som andra. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade samt anpassas efter varje individs behov. Verksamhet enligt LSS ska bedrivas med respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Kvaliteten på verksamheten ska vara god och den ska systematiskt utvecklas.
I lagen framhålls således betydelsen av självbestämmande och integritet. Individens egna önskningar och behov ska respekteras. Eftersom LSS är en rättighetslag kan beslut som inte svarar mot vad den enskilde ansökt om överklagas. Även beslut om att upphäva tidigare gynnande beslut kan överklagas.
Jag anser därmed att LSS ger den enskilde både stora möjligheter att påverka innehållet i de insatser hon eller han vill ha och en rättssäker ställning i förhållande till kommunen.
Det kan dock uppstå situationer när en kommuns hantering av ett ärende kan ifrågasättas av den enskilde eller någon annan. Kommunens agerande kan till exempel anses strida mot lagen. I detta läge har tillsynsmyndigheterna möjlighet att granska hanteringen. Länsstyrelsen i Stockholms län har till exempel ett pågående ärende om det fall som det refereras till i frågan.
Det har under senare tid kommit alltfler signaler om försämringar i stödet och att lagen inte fungerar som det är tänkt. Det råder en påtaglig osäkerhet kring lagstiftningens styrka och genomslag som ett handikappolitiskt redskap. Riksdagen har därtill i ett tillkännagivande framfört att Assistanskommittén bör få ett tilläggsdirektiv med uppdrag att analysera och redovisa för- och nackdelar med ett samlat kostnadsansvar och ansvar för en och samma huvudman, staten, avseende personlig assistans. Frågan om vem som ska vara huvudman för insatser enligt LSS har även diskuterats mer intensivt de senaste åren. Detta är huvudskälen till att regeringen den 8 juni 2006 beslutat om en översyn av hela LSS. Inom ramen för översynen ska en förutsättningslös analys av olika tänkbara huvudmannaskap göras.
Översynen ska genomföras av Assistanskommittén (S 2004:06) som fått tilläggsdirektiv (dir. 2006:68).
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.