Referensvärde för varg

Skriftlig fråga 2024/25:865 av Rebecka Le Moine (MP)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Enligt EU:s art- och habitatdirektiv ska vargen och andra listade arter har gynnsam bevarandestatus. Av art- och habitatdirektivets definition av gynnsam bevarandestatus, och av EU-kommissionens definitioner av referensvärden för gynnsam bevarandestatus, framgår att en av förutsättningarna för gynnsam bevarandestatus är att artens population är långsiktigt livskraftig. Definitionerna tydliggör dock inte ifall gynnsam bevarandestatus kräver att den långsiktigt livskraftiga populationen finns inom ett land eller kan delas med andra länder, inom eller utanför EU.

Sverige bedömde 2015 att en långsiktigt livskraftig vargpopulation skulle behöva omfatta minst 1 700 vargar, men att om vargarna i Sverige är en del av en sådan population som till stor del finns i Ryssland skulle det räcka att populationen inom Sverige uppfyller ett kriterium för kortsiktig livskraft som klaras med 300 vargar – under förutsättning att vargar från Finland och Ryssland tillräckligt ofta vandrar in och bidrar med sina gener. Det låga referensvärdet på bara 300 vargar i Sverige förutsätter alltså en stor sammanhängande stam i närliggande delar av Ryssland och ett samarbete som säkerställer tillräcklig invandring därifrån.

2019 tydliggjorde EU-domstolen i den så kallade Tapiola-domen att ett medlemsland inte alls kan räkna in vargar utanför EU för att få ihop det antal som behövs för gynnsam bevarandestatus. En följd av det borde ha varit att Sverige och Finland inledde en dialog om hur man tillsammans ska kunna uppnå en sammanhängande och långsiktigt livskraftig vargstam.

I stället har regeringen gett i uppdrag att utreda hur det låga referensvärdet på 300 vargar skulle kunna sänkas ytterligare. Nya forskaranalyser har visat att under vissa omständigheter skulle även lägre antal kunna uppfylla kriterierna för kortsiktig livskraft. I forskarnas uppdrag tycks dock inte ha ingått att relatera detta till behovet att Sverige och Finland tillsammans uppnår en långsiktigt livskraftig vargstam.

Samtidigt har den politiska situationen i Ryssland försämrats på ett katastrofalt sätt. Det gör att vi i dag knappast kan veta hur stor och hur sammanhängande vargpopulationen i närliggande delar av Ryssland är, och än mindre få till ett samarbete som säkerställer tillräcklig invandring därifrån.

Jag vill därför fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:

Avser ministern att, trots Tapiola-domen och trots situationen i Ryssland, verka för ett sänkt referensvärde?