rättsväsendets kunskap om förståndshandikappade
Skriftlig fråga 2000/01:1194 av Wallin, Gunnel (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-05-10
- Anmäld
- 2001-05-15
- Besvarad
- 2001-05-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:1194
av Gunnel Wallin (c) till justitieminister Thomas Bodström om rättsväsendets kunskap om förståndshandikappadeNär personer med utvecklingsstörning, alltså förståndshandikappade, blir berörda av de olika myndigheterna inom rättsväsendet, har det vid ett otal tillfällen visat sig att myndigheterna har liten eller ingen kunskap alls om detta handikapp. Det gäller då förståndshandikappade blir utsatta för brott och då förståndshandikappade begår brott.
Detta gäller en grupp människor i vårt samhälle som har större eller mindre svårigheter att föra sin egen talan.
Personal inom omsorgsverksamheten bekräftar behovet av mer kunskap om förståndshandikapp och om LSS-lagen hos personalen inom de rättsvårdande myndigheterna.
På vilket sätt är justitieministern beredd att förbättra situationen för de förståndshandikappade när de av olika skäl har kontakt med rättsvårdande myndigheter?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1194 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
den 16 maj
Svar på fråga 2000/01:1194 om rättsväsendets kunskap om förståndshandikappade
Justitieminister Thomas Bodström
Gunnel Wallin har frågat mig på vilket sätt jag är beredd att förbättra situationen för de förståndshandikappade när de av olika skäl har kontakt med rättsvårdande myndigheter.
Att människor med utvecklingsstörning kan stöta på problem i sin kontakt med rättsväsendets myndigheter är uppenbart. Det kan t.ex. vara svårt för en person som är utvecklingsstörd att göra en polisanmälan, och enbart rädslan för att inte tas på allvar kan avhålla vissa från att kontakta polisen. Även i många andra sammanhang kan utvecklingsstörda stöta på liknande problem.
Regeringens inställning är därför att detta problem måste åtgärdas med generella åtgärder inom många olika samhällsområden.
Att människor med utvecklingsstörning kan behöva hjälp i sina kontakter med exempelvis myndigheter har lett till att vi i dag har en särskild lagstiftning som ska tillförsäkra dem detta stöd. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har tillkommit för att garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, stöd och hjälp. Förutom skyldigheterna enligt LSS har myndigheterna en generell skyldighet att lämna god service och i övrigt vara t.ex. rättssökande behjälpliga. Här kan säkert mycket göras för att förbättra situationen för dem med funktionshinder. Jag tror att mycket handlar om att förbättra kunskapen hos dem som möter funktionshindrade. Detta kan åstadkommas på flera sätt. Kommunerna har t.ex. ett stort ansvar när det gäller att anordna dagcenterverksamhet så att personer med funktionshinder kommer ut och integreras med övriga samhällsmedborgare. Som Gunnel Wallin säkert känner till har regeringen i en proposition till riksdagen presenterat en nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare @ en nationell handlingsplan för handikappolitiken). I denna presenteras en rad åtgärder som syftar till att förbättra situationen för personer med funktionshinder. Regeringen har bl.a. gett i uppdrag åt Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) att utarbeta ett nationellt program för kompetensutvecklingsinsatser på lokal och nationell nivå med en klar förankring i de handikappolitiska principerna.
Mitt budskap är alltså att det behövs en satsning från hela samhället för att göra situationen bättre för människor med utvecklingsstörning. Den ökade integreringen i samhället genom t.ex. boende och olika slags dagverksamhet gör att vi möter varandra i vardagen. På så sätt ökar kunskapen och förståelsen.
När det gäller rättsväsendets bemötande av brottsoffer och vittnen har regeringen nyligen till riksdagen överlämnat en proposition om ökat stöd till brottsoffer (prop. 2000/01:79 Stöd till brottsoffer). Den särbehandlar i och för sig inte utvecklingsstörda utan tar sikte på alla dem, framför allt brottsoffer, som kommer i kontakt med rättsväsendet. Just frågor om bemötande är emellertid en mycket viktig del i denna proposition. Det har nämligen i olika brottsofferundersökningar kunnat konstateras att det finns brister i hur rättsväsendet bemöter brottsoffer och vittnen. För att komma till rätta med detta har regeringen bl.a. föreslagit en ändring i socialtjänstlagen som syftar till att förbättra socialtjänstens stöd till alla som utsatts för brott. Vidare har ett flertal uppdrag aviserats, bl.a. till Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Domstolsverket att genomföra utbildning i frågor om bemötande. Socialstyrelsen kommer dessutom att ges i uppdrag att bedriva ett utvecklingsarbete för hur socialtjänsten bör stötta dem som utsatts för brott.
Kunskapen om bl.a. funktionshindrades utsatthet för brott är förhållandevis bristfällig i Sverige. Ytterligare ett uppdrag som aviserats i ovan nämnda proposition gäller just forskning på brottsofferområdet (viktimologisk forskning). Brottsoffermyndigheten kommer inom kort att ges i uppdrag att förbereda och utforma ett forskningsprogram för viktimologisk forskning i syfte att stimulera till mer forskning på detta område. Inom ramen för detta är naturligtvis funktionshindrades utsatthet för brott ett angeläget forskningsområde.
Jag bedömer att de åtgärder som jag nämnt ovan kommer att leda till att situationen för människor med utvecklingsstörning förbättras, inte bara i kontakten med rättsväsendets myndigheter utan med alla som de möter i samhället. Några ytterligare insatser är för närvarande inte aktuella. Om det i framtiden skulle visa sig att situationen inte har förbättrats är jag naturligtvis beredd att diskutera detta på nytt.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.